Dagens Eko visade i går att socialdemokraterna har flest höginkomsttagare bland sina riksdagskandidater. Eftersom detta är motsatsen till vad socialdemokraterna anser rätt och legitimt är det för deras del ett uttryck för att de går till val med kandidater som inte på ett rätt sätt representerar sina väljare och som genom sin totala sammansättning inte på ett legitimt sätt representerar valmanskåren.
Intervjuad om detta förstärkte den biträdande partisekreteraren Håkan Juholt, som är en trevlig person men kanske lite väl mycket lojal partifunktionär i denna fråga, bilden av detta misslyckande med att hålla med om att en sådan sammansättning av kandidater inte representerar de socialdemokratiska väljarna, men som han påpekade, de är ju ändå tvingade att följa partikongressens beslut, med den underförstådda betydelsen att även om de innerst inne skulle vilja agera som illvilliga höginkomsttagare, vilket ju höginkomsttagare vill eftersom det är det som skapar problemet med att ha så många höginkomsttagare som kandidater, så får de likväl agera som partiet bestämt. Så socialdemokratins kandidater till riksdagen är som personer knappast att lita på men tack vare partiledningen så kommer man att se till att de följer partikongressens beslut och inte ger uttryck för egna uppfattningar.
Det var kanske inte den främsta PR-insatsen någonsin sedd för att lyfta fram de egna kandidaternas förtjänster. De är inte att lita på men kommer ändå tvingas agera röstboskap för en rättfärdig politik utformad av partikongressen. Det kommer partiledaren Göran Persson att från sin herrgård se till att de gör. Det verkar inte vara några vidare kandidater att rösta på. Och vem håller i Göran Persson så att han inte agerar som illvillig patron? Juholt?