Ser att Magdalena Andersson inte vill uttala sig om huruvida Vänsterpartiet är regeringsdugligt eller inte. Det är allvarligt, eftersom det innebär att hon håller öppet för att partiet faktiskt är regeringsdugligt.
Om Andersson inte kan säga att ett parti som återkommande avslöjas med terrorhyllningar, antisemitism och motstånd mot grunderna för svensk säkerhetspolitik inte är regeringsdugligt, visar hon att hon själv saknar den statsministerduglighet som uppdraget kräver.
Att hon inte vill ta ställning till om ett parti med återkommande avslöjanden av extremism och hyllningar av brutalt våld kan vara ett regeringsparti innebär att hon håller öppet för att bilda regering med ett parti vars företrädare återkommande hyllar våld och hat.
Det ska också ses mot bakgrund av att hon inte kunde ta avstånd från den egna riksdagsledamoten Jamal El-Haj och hans samröre med Hamas, utan tvärtom uttryckte sitt stöd för honom, dessutom efter massakern den 7 oktober. Det visar att Andersson inte förmår dra en tydlig gräns mot extremism. Det visade sig också i samband med att hon hösten 2021 sålde ut en del av svensk utrikespolitik till en kommunistisk politisk vilde i Sveriges riksdag.
För att summera: Socialdemokraternas statsministerkandidat kan inte värdera om ett parti som återkommande har nära kontakter med extremistiska och våldshyllande rörelser samt företrädare som uttrycker eller stöder grov antisemitism är regeringsdugligt. Det är allvarligt.
Det ska i sin tur ses mot att det parti som hon håller öppet för har ett ledarskap där flertalet gick med när partiet fortfarande öppet hyllade de östeuropeiska kommunistiska diktaturerna och deras politik. Den politik som man i dag står för är den samma med krav på förstatligande av företag och näringsliv liksom total politisk kontroll över samhällets olika delar. Man är emot Sveriges medlemskap i Nato och vill att EU ska upplösas. Man röstar återkommande emot de frihandelsavtal som är avgörande för den svenska ekonomins utveckling.
Den nya generationen företrädare i form av Vänsterpartiets ungdomsförbund är öppet kommunistisk och vill genomföra ett kommunistiskt samhälle. Samtidigt driver Vänsterpartiet en politik som i flera avseenden har samma ideologiska rötter, även om partiet inte längre använder beteckningen kommunist.
Om man håller öppet för att dela regeringsmakten med ett sådant parti drar man inte gränsen mot en extremism som utgör ett hot mot vårt demokratiska samhälle.