Människor som sjunger sånger skrivna och tonsatta århundraden tillbaka vittnar om civilisationens förmåga att föra vidare både kunskap och utveckla kultur. Det säger något om hur fantastisk människan är som skapelse när det gäller att minnas sångerna och tonerna, tolka dem och framföra dem tillsammans med andra och med en musik som bildar både bakgrund och ledning.
En julkonsert är ett uttryck för mycket av den mänskliga civilisationens nycklar. Förmågan att skapa en berättelse och gemenskap, att lägga värden och ideal som grund för mänsklig samlevnad, att föra vidare berättelser som är mångtusenåriga men också förnya dem och i varje givet ögonblick uttrycka och tolka dem så att andra fångas.
Människan är en fantastisk skapelse som kan berätta om det ogripbara, som kan komponera ständigt nya melodier och som kan sjunga toner som fångar andra.Det är bara en del av hur civilisation skapas.
Och så sitter vi där och lyssnar, som människor har gjort i århundrade efter århundrade. Och så skrivs det och komponeras ständigt nytt och än mer spännande. Ständigt något nytt och ständigt något som lockar vår fantasi och utvecklar våra känslor.
Det mänskliga livet är ett förunderlig fenomen. En förmåga att tänka både om det vi ser och känner men också om det vi inte kan och inte vet. En förmåga att röra sig och att koordinera alla rörelser så att vi kan fungera på det sätt som är självklart för de flesta. När vi är sjuka är febern ett uttryck för att någonting är i obalans i våra system, samtidigt som den också mobiliserar kroppens eget försvar.
Vi ser och vi hör och kan tolka vår omgivning och ge uttryck för våra uppfattningar och intryck. Vi förmår att känna sorg, glädje men också medkänsla och gemenskap. Rädslan leder till att vi kan agera i tid men vi kan också övervinna den när det krävs för att just agera i tid.
Vi tänker oss att vi ska någonstans och kroppen förmår att föra oss dit. Plötsligt är vi där vi hade tänkt oss vara och om vi kommer fel rättar vi till det och lär oss av det. Vi ramlar inte när vi sträcker ut benen och armarna och kroppen som sådan håller oss i balansen trots att vi är långa och står rakt upp i luften på relativt små fötter. Ja, exemplen kan göras många fler. Människan är en komplicerad organism där små fel kan leda till stora problem men där dessa små fel sällan uppträder.Och den har fantastiska förmågor.
Människan har förmått att förmedla ett arv av kunskap, traditioner, värderingar, toner och färger som förenas oss med andra människor över hela jorden liksom med tidigare generationer.
På julkonserten slås jag av hur många av melodierna och texterna som har vuxit fram genom århundraden och förts vidare, utvecklats eller renodlats. Texter som beskriver något som hände för 2016 år sedan och som format en värld av tankar och värderingar som är unika och som uttrycks i sånger och berättelser som vi känner till och igen, och där det förunderliga är att det som hände för 2016 år sedan i sin tur var ett led i en utveckling och en kultur som i sin tur växte fram ytterligare tusen år tidigare.
Man behöver inte vara gudstroende för att slås av den kraft som det finns i allt detta, som format så mycket och bundit samman människor så starkt. På julkonserten sammanfattas det i texter och toner som vi alla känner igen därför att gemenskapen kring dem vuxit fram under så många generationer.
Världen över finns dessa berättelser, sagor eller sanningar, religiös tro eller mysticism. Skapat av händelser och av människor och med en historisk kraft som format samhällen och människors levnadsvillkor från då till nu.
Civilisationen har vuxit fram som en konsekvens av tron på det rätta skulle stå över makten och att med det rätta överordnat makten kunde också det mänskliga livet förändra och utveckla våra liv. Och så har skett där friheten har funnits, där rätten överordnats makten. Kultur, ekonomi, politik, kunskap och forskning. Modernitet i samhälle och i människors vardag. Människors kraft i civilisationen är stor och civilisationen är stor i att framlocka och utveckla människans kraft.
Men de är båda sköra. Det är lätt att ta ett människoliv och den förunderliga skapelse som varje människa är riskerar ständigt att elimineras av våld eller av en sjukdom större än de vi har lärt oss att bemästra. En civilisation är också den alltför lätt att förstöra. När makten använder våldet för att underminera den enskildes rätt och frihet skapas en utveckling som förstör både människoliv, mänskligt skapande, gemenskap och civilisation. Makten har ett ständigt övertag över rätten eftersom rätten bygger på en gemensam förståelse medan makten bygger på ett slag mot den sköra människan.
Därför har varje fungerande och beständig civilisation byggt upp sin makt och förmåga att med våld värna människors rätt och frihet. Makten, och våldsanvändningen, är där underordnad och begränsad av rätten. För att värna den enskildes rätt och civilisationen som sådan.
I Aleppo ser vi just nu tragedin när en civilisation bombas sönder, även vad gäller dess historia och till och med dess ruiner, och där människors liv offras som om ingen hänsyn till livet finns. Runt om i världen ser vi hur våldet bryter ner samhällen i krig och terror. ISIS eller klankrig. I Ukraina ser vi hur övergrepp mot internationell rätt och ett samhälles rätt att forma sina egna villkor leder till död och förintelse. Den brutala makten destabiliserar ett land som söker sig mot en samhällsutveckling baserad på rätten istället för att ekonomisk och politisk makt överordnar sig rättsstaten.
Ryssland söker utöka sin kontroll över sin del av världen med makt istället för att inom ramen för internationell rätt samverka med andra länder. Kina söker vinna ökat territorium och territorialvatten i Sydkinesiska sjön genom att underminera internationell rätt och genom att utveckla ökad militär makt.
I USA har en ny president valts som i sin retorik hyllar makten och de snabba avtalen baserad på respekt för ömsesidig makt samtidigt som han menar att det rättsliga systemet och demokratin är riggade. Det är i det perspektivet sannolikt, och illavarslande, att USA i sin utrikespolitik kommer att sätta mindre betydelse till rätten och mer till makten. Både till tron på att det egna intresset kan hävdas bättre med makt än med rätt och på att det bara är den andres makt som ska vara begränsningen för det man själv vill göra.
Det är rätten som format civilisationer. Och civilisationer har stått starka så länge rätten har förenats med en maktutövning som varit underordnad men stark. När den enskilde medborgaren vet att han eller hon får sin rätt vågar man tänka högt, föreslå nytt, investera i företagande, måla, skriva eller komponera på ett sätt som bryter med det gamla, forska och utveckla innovationer och när man vet att den egna familjens trygghet värnas genom den gemensamma rätten istället för den egna och allierades makt, då utvecklas samhällen till den rikedom som bara växer fram i fria samhällen. Den rikedom vi sett växa fram i världen de senaste 30 åren är unik i hur snabbt den vuxit, hur många den omfattar och hur den har besegrat fattigdom i land efter land.
I de delar av världen som domineras av den obegränsade makten, våldet och rättslösheten råder fattigdom och stagnation. Venezuela eller Kuba. Fattigdomen är en spegelbild av människors och samhällens bristande frihet.I Ryssland minskar välståndet med utvecklingen av rättslöshet och brutal maktutövning i landet och i andra länder. Där våldet härskar slås välståndets institutioner sönder. Där diktaturer och despotier styr förtrycks människors förmåga att skapa, tänka och utveckla nytt. Där blir samhälle, ekonomi liksom forskning och kultur en spegelbild av despotins bild av det legitima.
När människor spärras in ersätts framtidstron och viljan att skapa nytt av rädsla och passivitet. När kriminalitet och våld tar över skapas fruktan istället för alla de framgångar som individuella satsningar som präglas av mod och vilja leder till. När bomberna faller förintas människors liv och med dem allt det välstånd som skapats genom kunskap och människors arbete. Där makten råder över rätten finns det rika och fattiga men välståndet stagnerar. Den obegränsade makten underminerar inte bara rätten utan nöter sönder mänskliga framsteg, civilisation och människors liv.
Därför måste rätten alltid vara överordnad makten men makten måste alltid finnas där för att värna just rätten. En stark men begränsad stat är grunden för människors frihet och för att det finns ett utrymme för att utnyttja alla de mänskliga fri- och rättigheter som rätten ger dem. Stark för att värna friheten men begränsad för att göra friheten stor.
En stark polis men begränsad av rätten. Ett starkt försvar för att värna oss mot den som vill använda våldet för att krossa friheten. En stark rätt för den enskilde.
Människolivet är en förunderlig skapelse, liksom civilisation och välstånd är människors förunderliga framgångar. När rätten inte försvaras förlorar alla de många enskilda och civilisationen i sin helhet. Människolivet blir mindre värt i maktens ögon. Därför har vi en plikt att försvara oss mot den makt som inte låter sig begränsas av rätten.
I en värld där många av konflikterna inte sker inom ramen för den frihet och mångfald demokratin ger oss utan i motsättning till den handlar det inte längre om politik utan om den civilisation vi alla är en del av oavsett våra politiska preferenser. När makten nu på nytt, som så många gånger tidigare, ställs mot rätten hotas frihet, civilisation och välstånd.
Därför är det viktigt att förstå att toleransen, friheten, respekten och solidariteten människor emellan måste värnas av en makt som är starkare än den obegränsade maktens brutalitet. När demokratier försvarar sig är det freden de värnar. När vi ser oss runt om i den värld som julen 2016 kommer att firas så ser vi hur det är sant i all sin enkelhet och brutalitet.
De samhällen som utvecklas genom kulturen, mångfalden och toleransen är sköra, de människoliv som formar toner och lyssnar till dem är också sköra. De behöver robusta försvar. Julen påminner oss om den frihet det handlar om.