Kanske är det så att rapporteringen från Japan fortfarande begränsas av det otänkbara och att katastrofen, när väl antalet döda är räknade, visar sig rymma otänkbarheter i ett modernt och utvecklat samhälle. När städer och järnvägståg har försvunnit tyder det på en katastrof som gör filmens katastroffilmer till verklighet.
Vi hör nu om enskilda händelser som var och en av är av det slaget att antalet omkomna kommer att rapporteras bli allt större. Kombinationen av stort antal omkomna och en infrastruktur som i vissa delar av landet är sönderslagen riskerar att lamslå det japanska samhället, som i ett krigstillstånd. Och det var också den liknelsen den japanske premiärministern använde när han sa att detta är Japans värsta kris på 65 år.
Allt detta kommer vid sidan om de mänskliga tragedierna också drabba en av världens största ekonomier. Det är ofrånkomligt att det i sin tur påverkar världsekonomin, samtidigt som utvecklingen i Libyen och i andra delar av arabvärlden också påverkar världsekonomin. Och det i sin tur skärper problemen för de europeiska underskottsländerna och den utmaning som EU står inför.
Det blir viktigt att genomföra de förändringar som nu ska stärka euron men än viktigare är att genomföra de förändringar som stärker Europas roll och bidrag till världsekonomin. Än viktigare är att vi nu stöder det japanska samhället med vad som kan behövas men också att vi slår vakt om en öppenhet i den globala ekonomin som kommer att vara avgörande för världsekonomins utveckling och därmed Japans förmåga att komma tillbaka. Vi behöver mindre pillande med Irlands bolagsskatt och mer reformer för att skapa tillväxt. Så kan vi också bidra till att Japan kan ta sig fram i spåren av en historisk katastrof för landet.
Bloggar: Granqvist, Ankersjö, Weibull Kornias, Ågren.