Omfattningen av katastrofen i Japan är större än vad någon nu kan eller vågar beräkna. Ekonomiskt handlar det om 100-tals miljarder, men mänskligt tyder det mesta på att siffrorna kommer att ligga långt över 10 000 i dödsoffer. Kanske kan det när beräkningar över saknade resulterar i räknade döda betydligt fler än så.
Mot den bakgrunden känns det ovärdigt att katastrofen nu används som ett argument i den energipolitiska debatten. De olyckor och eventuella härdsmältor som nu rapporteras från några av kärnkraftsverken är allvarliga och måste tas på allvar. Det som man kan lära av det som hänt måste nu registreras. Men katastrofens omfattning visar något annat som inte har med kärnkraften att göra, nämligen vår utsatthet inför naturens krafter. Det gäller våra storstäder, vår infrastruktur och vår energiförsörjning i en bred bemärkelse. Gadaffis återerövringar av libyska oljestäder visar att även den fossila energin är utsatt, klimatfrågan i sig understryker detta.
Vi har all anledning att lära oss av det som nu händer, och kommer att hända, i Japan, men akta oss för att dra för enkla politiska slutsatser av det.
Bloggar: Anna Andersson, Inga Magnusson, Jan Nilsson, Dick Bengtsson, Carl Bildt.