Debatten kring Aftonbladets publicering av en modern variant av ett ”skålpund kött” avslöjar en lång rad olika förhållningssätt till journalismen. Aftonbladets ledning har själva hävdat att man vet att det inte finns någon saklig grund för artikeln, bara ryktena, så man understryker att man inte har påstått något, bara ställt frågor om ryktena är sanna.
Det är en variant av skvallrets gamla doktrin ” jag säger inget så har jag inget sagt”.Journalistförbundets ordförande har i sin iver att försvara Aftonbladet, varför vet jag inte, tolkat kritik mot artikeln som krypskytte mot tryckfriheten. Någonstans har hon fått för sig att jag har krävt att regeringen skulle fördöma den. Det är fel.
Även om regeringen skulle kritisera en artikel vore det inte ett hot mot tryckfriheten, men det är av en lång rad olika skäl i högsta grad olämpligt att en regering recenserar eller än värre tar på sig ansvaret för artiklar, inte minst när diskussionen gäller vad andra länders regeringar tycker. Därför har jag kritiserat den israeliska regeringen, bland annat i Jerusalem Post ,för att den krävt fördömanden, på den enkla grunden att i Sverige är det den ansvarige utgivaren och ingen annan som är ansvarig för publiceringen av en artikel.
I dagens Svenska Dagblad bemöter jag henne . Såvitt jag vet finns det ingen parlamentariker eller riksdagsledamot som utövat ”krypskytte mot tryckfriheten”, vilket var hennes tema. Men jag förstår heller inte varför hon inte förhåller sig till en journalistik som gör skvallret som metod till en dygd när det gäller att sprida gammal antisemitisk skräpmat? Har Journalistförbundet någon syn på journalistiken?