Den svenska regeringen har inte gjort sig känd för att fördöma Irans hot att utplåna Israel eller dess stöd till terror, lika lite som den har fördömt antisemitism och ständigt pågående krigföring i skydd av civila. Det är väl känt att Hamas har bedrivit terrordåd mot Israel och legitimerat att den palestinska myndighetens område har tillåtit baser för terrordåd, vapenlager, sprängämnestillverkning och raketbeskjutning bland civila, riktat mot Israel. Det är också väl känt att Hizbollah under lång tid har byggt upp en kraftfull militär struktur med syriskt stöd och iransk finansiering i södra Libanon och att man systematiskt dolt sina baser bland civila utan att den libanesiska regeringen har ingripit. Men Sverige och omvärlden har tigit.
Det är beklagligt att de som nu fördömer Israels militära aktioner för att frita egna soldater och för att slå mot dem som beskjuter landets civila befolkning hellre gör det än att fördöma dem som stöder och finansierar hatet. Proportionaliteten i det som nu sker ska bedömas mot bakgrund av det hot som byggts upp med hjälp av omvärldens tysthet och det faktum att Israel har samma rätt att försvara sig som varje annan nation när den internationella rätten inte längre räcker som skydd.
Det är Iran och Syrien som aktivt har bidragit till det som nu sker, det är Hamas och Hizbollah som medvetet har genomfört militära operationer för att utlösa våldet. Om inte Israel försvarar sig mot raketer och missiler som kan nå mål i hela Israel och om det internationella samfundet inte gör något, vem ska då försvara Israel? Det är tystnaden inför angreppen mot Israel som nu har lett fram till en upptrappning som drabbar både palestinier, libaneser och israeler. Det internationella samfundet har genom sin passivitet ett stort ansvar för detta, konstaterar Hökmark.