Så blev till slut frågan om Irans urananrikning en fråga som fördes till FN´s säkerhetsråd. Det är slutet på en lång process då Iran har vunnit både tid och eftergifter utan att man lämnat något i gengäld. Tvärtom har man under denna tid utnyttjat den tveksamhet och ovilja till konflikt man mött till att både uttrycka hot om att utplåna Israel, hot mot de länder som går Iran emot samt till att odla en antisemitism som bara kan jämföras med 1930-talets Nazityskland.
Den fasthet och det lugn som borde ha kännetecknat denna process från början blir nu ännu viktigare. Den stora frågan är vad säkerhetsrådets beslut ska bli. Det kommer att kräva en hel del diskussioner för att komma fram till en agenda för detta som inte innebär ett tomt slag i luften och iranska ledare som kan triumfera över ett vilset och svagt världssamfund. En sådan situation kommer att göra de iranska ledarna farligare, när de ser att omvärldens reaktion uteblir samtidigt som deras hot synes ge resultat.