Förnekanden i dag om att Iran har testskjutit missiler understryker det faktum att man har tillgång till dessa och följs också upp av officiella kommentarer om att man avser att göra det. För Iran handlar det om att visa att man menar allvar med att man kan komma att stänga av Hormoz-sundet, vilket skulle få en mycket stor effekt när det gäller oljepriset, men en än större konsekvens när det gäller det strategiska läget i denna del av världen.
Det är som en regional stormakt som Iran nu, med Nordkoreansk teknologi, utvecklar kärnvapen och förmåga att bära dessa med missiler som har en räckvidd på upp till 200 mil. Det räcker för att påverka den säkerhetspolitiska balansen i Mellersta östern och det ökar risken för militära insatser av olika slag.
De iranska hoten om att testa missiler ska ses mot aggressiva hot som riktas inte bara mot Israel. På samma sätt som världen har fått leva med en galen regim i Nordkorea, som har kärnvapen till sitt förfogande, riskerar vi nu att få en annan galen regim betydligt närmare Europa och delar av världen som har en hög säkerhetspolitisk laddning redan från början. Risken handlar inte bara om Irans hot utan också om hur andra kan vilja agera mot dessa hot.
Det ger inte de bästa utblickar ut mot det nya året men säger oss något om den nya värld som vi redan har. Den ställer krav på en fast säkerhetspolitik mot regimer som hotar andra och en medvetenhet om att diktaturer inte bara följer en annan logik än demokratier. De saknar dessutom respekt för människovärde och demokrati.