Så har då Iran anrikat uran och utropat sig till en nation som behärskar kärnteknologin. Det är vad Iran målmedvetet har planerat hela tiden som internationella förhandlingar har pågått. De förhoppningar som alltför många har haft om att Iran utan starka internationella påtryckningar skulle ge upp dessa planer har kommit på skam, inte särskilt konstigt eftersom Iran är en målmedveten och hänsynslös diktatur med en uttalat aggressiv inställning till omvärlden.
Det är en totalitär islamism som i Iran tar steget från fundamentalistisk tro till en totalitär samhällssyn som också placerar andra länder och samhällssystem som fiender. Västerländska samhällen blir i det iranska perspektivet inte till andra samhällskulturer utan samhällen som bryter mot absoluta regler. Det gäller USA, det gäller Europa och det gäller allra mest Israel.
Den iranska kärnteknologin utvecklas inte för att kompensera för bristen på energi. Den utvecklas heller inte inom ramen för civila energimyndigheter utan under ledning av det iranska revolutionsgardet, som inte riktigt kan jämföras med svenska energimyndigheter. Parallellt med denna utveckling genomför Iran en utveckling av nya generationer av medeldistansrobotar med förmåga att bära nukleära stridsspetsar, ackompanjerat av att man uttalar att Israel bör utplånas. Man kunde tänka sig att detta hot, att utplåna ett folk och ett land, skulle möta större upprördhet bland dem som brukar opponera mot att demokratier har kärnvapen. Men vare sig Svenska Kyrkan, Diakonia eller den svenska vänstern har reagerat utan fokuserar på att sätta Israel i blockad. Det är som om de under 1930-talet hade agerat för att isolera Polen från internationell handel, alltmedan Tyskland upprustade.
Nu har inte Iran förmåga att tillverka kärnvapen bara för att man kan anrika uran. Det krävs en större kapacitet för centrifugering än den som man nu har. Men det är en teknisk process snarare än en vetenskaplig eller kunskapsmässig. Den tröskeln har man nu passerat.
Det innebär att det inte finns någon anledning att betrakta gårdagens deklaration av Ahmadinejad som ett fullbordat faktum vad gäller Irans tillgång till kärnvapenteknologi.
Istället för att nu låta tiden gå måste omvärlden agera för att tillsammans utöva de påtryckningar mot Iran som krävs och för att det totalitära förtrycket i detta land får den kritik som det förtjänar samtidigt som de iranska ledarna får möta de reaktioner som ett land som hotar att utplåna andra bör möta. Förhandlingar och diskussioner nu innebär inte att man köper tid utan att man säljer den. Nu krävs att det internationella samfundet agerar med de många olika fredliga medel som finns.