Inte uppmuntrande men en utmaning

En blick ut i världen är inte allt för uppmuntrande men ger samtidigt perspektiv på politikens uppgifter.

Skeendet i Syrien är en tragedi och ett misslyckande för det internationella samfundet. Samtidigt är Syrien en bricka i en maktpolitik som förenar regimen med Iran. Ett alltmer aggressivt Iran stödjer Syrien och regimens massaker av uppenbara politiska skäl, man vill kunna destabilisera regionen och utöva sin makt.

Om en vecka går Ryssland till val i ett val som bara har en möjlig vinnare på grund av en kombination av maktbrutalitet, korruption, rövarekonomi där de styrande skor sig själva och där mänskliga fri- och rättigheter är en sjunkande stjärna.

I Kina ser vi en växande brutalitet i ett redan från början brutalt samhälle. Vad gäller demokrati skiljer sig inte Kina från Vitryssland i vår mer omedelbara närhet. Men vad gäller ekonomisk utveckling ser vi i Kina en diktatur med allt större makt och allt större maktanspråk, både gentemot den egna regionen i form av Taiwan och Sydkinesiska sjön.

Och i Europa ser vi Vitryssland som är en brutal diktatur utan försök att dölja förtrycket. I Ukraina sitter den förra premiärministern fängslad utan egentlig sjukvård, möjligtvis också under förgiftning, i en politisk process för att knäcka oppositionen.

Och Europa och EU är ockuperat av den ekonomiska krisen som är mindre global och mer europeisk. Det ger mindre förmåga till ledarroll och till att låta det som ändå är världens största ekonomi utveckla en global identitet som bidrar till att hålla demokratiska värden starka. Och med växande motsättningar eller skiljelinjer inom och mellan länder växer ingen styrka fram

En enkel slutsats av dessa nedslag, som kan göras många fler, är inte den pessimistiska. Världen har sällan varit problemfri. Men det vore allvarligt om den politiska debatten blev så upptagen av interna och inrikes problem att vi inte ser vad som är avgörande för vår interna och inrikespolitiska utveckling framöver, nämligen hur demokratiska värden kan få styrka och Europas ekonomi dynamik behöver utvecklas, inte bara där krisen är som djupast utan också där ledarskapet måste stå som starkast.

Bloggar: Carl Bildt, Karin Enström.