Det blev ingen bra dag för Alexis Tsipras och för Grekland när han deltog i Europaparlamentets debatt i går. Hans budskap var att andra kan och måste ta ansvar för Grekland för att slå vakt om Europa och dess värden. Och så är det men det är just detta som har präglat de senaste 7 årens hantering av Greklandskrisen.
Grekland har fått större lån och mer förmånligt än något annat land, från Eurogruppen, från ECB och från IMF. Tvärtemot vad dess regering har stora skuldnedskrivningar gjorts. Grekland har fått 90 % av sina skulder till privata långivare nedskrivna. Detta var för övrigt ett skäl till varför cypriotiska banker drabbades mycket hårt för drygt ett år sedan. Lånen är billigare än vad långivarna får betala för att kunna låna. De har en långfristighet som gör att skuldtjänsten, undantaget de mindre lånen från IMF, påverkar Grekland först mot 2020, vilket i sin tur innebär att skuldbördan skulle kunna vara nere i 120 %, något som motsvarar tyvärr ett antal andra länders skuldbördor i dag.
Problemet är inte Europas vilja att hjälpa utan den grekiska regeringens vilja att hjälpa Grekland nå en väg till tillväxt. Tsipras hade ingen syn på ansvaret för det förfall som inträffat mycket snabbt under hans 5 månader vid makten, som lett till stängda banker och en ekonomi där människor inte längre kan hantera vardagen, han hade heller inga förslag annat än kommunistisk retorik.
Nu jublade svenska och europeiska kommunister liksom Le Pen och andra extremister, över att han som det heter inte accepterar påtvingad politik från Bryssel. Det är bara det att det finns ingen påtvingad politik från Bryssel. Verkligheten tvingar grekerna att spara och till förändringar om man inte ska fortsätta i växande hastighet mot än större problem. Genom Tsipras politik har skatteintäkterna redan minskat med 20 % samtidigt som avbokningar i landets turistsektor är omfattande. Långivarna, som minskar konsekvenserna av denna verklighet, vill däremot gärna veta om de kommer få tillbaka pengarna. Detta är något som kommunister, socialister och nynationalister förkastar som diktatur, som om dessa länder inte har rätt att demokratiskt besluta om de ska finansiera ett annat lands underskott.
Det var i gårdagens debatt tydligt att den mer ansvarslösa synen på vad som behöver göras har bitit sig in i den socialistiska gruppen, där många applåderade kraven på mer pengar och nejet till reformer. Det är bekymmersamt för Europa. Allvarligt är att Tsipras i går inte hade något konkret att säga annat än den retorik som så många gånger tidigare har fört länder in i fattigdom.
Det den europeiska vänstern applåderar är en för Grekland förödmjukande politik där man på en gång säger att man inte vill betala sina skulder och samtidigt vill låna mer men utan att göra den egna ekonomin starkare. Notabelt är att det svenska Vänsterpartiet är synnerligen lyriska över denna politiska inställning, som i förlängningen riskerar att göra Grekland till en statskontrollerad ekonomi.
På söndag blir en avgörande dag. På spel står Greklands roll som fungerande stat, som en nation i Europa och som ett land som kan ge sina medborgare framtidstro. Det gör man inte genom stängda eller ruinerade banker, genom brist på reformer utan genom att ta ansvar. Omvärlden vill göra detta möjligt, av det enkla skälet att Grekland är en del av Europa, en del av EU och en stat som behöver stöd. Men omvärldens vilja kan inte upphäva frånvaron av grekisk vilja, och om det finns en vilja att gå på den statskontrollerade ekonomins väg. Det är en väg som leder både till Venezuela och till Moskvaberoende. Det finns mycket som står på spel. Inte underligt att kommunister och nynationalister agiterar mot reformer och ansvar.