Gradvis växer insikten fram att den ekonomiska krisen inte kan hanteras utan en krispolitik som bygger på krisens allvar. Dagens toppmöte för eurozonen är ett uttryck för att EU har kommit till vägs ände när det gäller konstgjord andning och uppehållande åtgärder.
Med början i amerikansk överkonsumtion utlöstes krisen i Europa av att en stor del av de låneförbindelser som finansierade konsumtionen såldes till europeiska banker och finansinstitut. Alltför kreditsvaga bankers förluster blev till slut ökade offentliga underskott för stater med redan alltför stora underskott. Den allt för stora upplåningen löstes ut genom en ännu större upplåning.
Och överbelåningen kvarstår men nu i offentlig regi. Förutom skuldhanteringen i Grekland, och kapitalisering av svaga banker måste vi nu göra de besparingar som minskar överbelåningen och samtidigt få få fart på tillväxt. Tyvärr kommer eurozonens statsministrar hellre koncentrera på de första uppgifterna med att skapa nya lånemöjligheter snarare än nya betalningsmöjligheter för lånen. Men även där kommer vi till vägs ände, då tillväxtmöjligheterna kommer formera politiken. Ju snabbare, ju bättre.
Detta en dag som i övrigt för min del har handlat om utvidgning när det gäller Kroatien tillsammans med det polska ordförandeskapet och utvidgning och grannskapspolitik tillsammans med utvidgningskommissionären Fule, budgeten ej att förglömma där tyvärr detta parlament ser europeiska utgifter som definitionsmässigt viktigare än nationella och därför vill se en nästa femprocentig ökning.