I Washington för att följa Internationella Valutafondens årliga möte. Som vanligt en mängd skeenden som präglar både det politiska livet och medias rapportering.
Avrättningen av Troy Davis sätter i media fokus på det som är en skamfläck på det amerikanska samhället. Dödsstraffet är i sig omoraliskt och debatten här har utöver det kommit att handla om det uppenbara att det är ett straff som inte kan göras ogjort gentemot den som var oskyldig. Den tid som Högsta Domstolen här ändå prövade om man skulle ta upp fallet understryker att det alltid finns en ovisshet gentemot den som säger sig vara oskyldig. Och i alltför många mål har det i USA visat sig att domar varit slarviga och byggt på fördomar eller ivern att nå resultat. Vid utdömda fängelsestraff har det kunnat leda till frihet och upprättelse. Den möjligheten finns inte vid dödsdomen. Och det skärper ännu mer den moraliska dimensionen kring dödsstraffet, vedervärdigt som det är i sig själv.
De diskussioner som jag har deltagit i har rört frågorna om de finansiella marknadernas utveckling och den globala ekonomins obalanser. I samband med Internationella valutafondens årsmöte är fokus mer än normalt på dessa frågor. Och skeendet i Grekland gör det ännu mer akut. Frågan som här ställs är hur eurozonen ska kunna klara en ordnad betalningsinställelse och vilka konsekvenser det får för europeiska banker. Att Grekland är på väg mot en betalningsinställelse är det få som tvivlar på här och utvecklingen på de europeiska börserna är ett uttryck för det.
Just här i Washington finns de kommande dagarna en möjlighet att ta de initiativ som behövs. En agenda för konkurrenskraft och ökad frihandel samtidigt med ett åtagande från de framväxande ekonomierna att låta sina överskott leda till medborgarnas konsumtion. Så kommer de nog inte att bli men det är den långsiktiga utvecklingen som likväl är nödvändig.
Och så finns den växande debatten om det amerikanska underskottet, inte så stor som storleken på underskottet borde leda till men ändå. Alltför många tror att USA står ovanför den typen av bekymmer som drabbar andra länder och låter Kina äga en allt större andel av landets skuld. Samtidigt är det amerikanska budgetunderskottet lättare att hantera än många andra länders. Tillväxtkraften tillsammans med möjligheten att höja skatter till en låg nivå från en mycket låg är det mest uppenbara. Men det underlättas inte av att detta är ett land som går in i presidentvalskampanj mer och mer.
Bloggar: Markussa, Sommerfeld, Berglöf, Olle Schmidt.