Det är ett ständigt val vi gör, mellan regleringar och öppenhet. De som är misstänksamma mot öppenheten och friheten vill ofta reglera mer än den gemensamma lagstiftning som ger alla lika möjligheter. Misstror man öppenheten vill man gärna skapa regler och byråkrati så man slipper öppenhetens konsekvenser.
Så är det med den fria rörligheten. Den innebär att människor från andra delar inom EU kan komma till Sverige och arbeta här samtidigt som svenskar kan ta sig till andra delar av EU och få de jobb som finns där. Det gör att arbetsmarknaden fungerar bättre och det ökar friheten för den enskilde. Men mer än något annat binder det samman Europa över nationsgränserna.
Är det enkelt att komma till Sverige är det fler som kommer hit för att jobba. Är det svårare och om det kräver tillstånd blir det fler som inte gör det. Då riskerar vi att förlora det tillskott till vår arbetsmarknad som krävs för att våra sjukhus ska fungera och för att renoveringar och nybyggen ska bli av. Lettiska byggnadsarbetare har inte skapat några problem i Sverige, de har byggt hus. Polska hantverkare har heller inte skapat några problem, de har löst dem. Danska läkare hjälper den svenska sjukvården att fungera.
En del ogillar detta. Självfallet de främlingsfientliga men också dem som vill ha en fullständig kontroll över arbetsmarknaden. Lösningen för deras del är att skapa fler regler och villkor som måste uppfyllas och kontrolleras för att man ska få lov att jobba i ett annat land. Och om plötsligt den rumänske byggnadsarbetaren måste ha samma avtal som den svenske och bli godkänd av en myndighet eller en facklig ombudsman har vi byggt upp nya hinder.
EU- lagstiftningen i dag är tydlig och krävande men också enkel. Den som jobbar i ett annat land ska ha lön och förmåner som löntagare i det landet har. Och något arbetstillstånd måste inte godkännas av någon. De har rätt att få ett jobb här precis som svenskar har rätt att få jobb där någonstans.
Det här har fungerat väl. Många européer jobbar i ett annat land. Arbetsmarknader har vitaliserats. Behovet av arbetskraft och människor som kan göra ett jobb har mötts. Hus har blivit byggda. Sjuka omhändertagna. Gränser har överbryggats och motsättningar mellan människor från andra länder försvunnit i takt med att vi har mött varandra. Det låter lite idylliserande men så är det. Det är bra för Europa.
Och det har varit väldigt bra för Sverige. I två olika akademiska undersökningar har vi kunnat se att vi inte fick social turism genom öppenheten utan fler som har bidragit till våra arbetade timmar och som betalt skatt.
Så kanske kan vi inför den kommande valrörelsen slippa skrämselpropagandan och kraven på att minska rörligheten. De som ägnar sig åt den för att driva igenom sina regleringar och sin byråkrati gynnar bara dem som odlar främlingsfientligheten. Om socialdemokraterna än en gång skrämmer med social turism och invasion av lönedumpande löntagare från andra länder gör de det mot bättre vetande.
Gunnar Hökmark