[BILD1]Under ytterligare några timmar till har Sverige två statsministrar. Den ene bildar en regering, och presenterar den i morgon i riksdagen, och den andre avvecklar den men har till lunchtid i morgon likväl ansvaret för den regering som styr riket. Det ligger något patetiskt i den gamla regeringens uppgörelse med de otacksamma väljarna i Göran Perssons avskedsartikel på DN-debatt i går. Allt i Sverige är till det bästa, är hans budskap, så väljarna gjorde fel och sätter nu rikets finanser och säkerhet på spel. Än en gång visar han att han inte ser de utmaningar som möter Sverige och de problem som kännetecknar det svenska samhället. Arbetslösheten var högre nu än förra valet. Nyföretagandet är otillräckligt. Sjukvården fungerar inte som den ska. Skolan ger inte barnen de kunskaper de har rätt till. Världen i kring oss förändras på ett sätt som den gamla socialdemokratiska modellen inte verkar ha uppfattat överhuvudtaget.
Det blir stora uppgifter för den nya regeringen.
En värld som kräver en utrikespolitik som formas utifrån ett annat mönster än när världen var delad i öst och väst samt den underutvecklade världen. I dag finns vare sig den tredje världen, den andra eller den första kvar som meningsfulla begrepp. Och det ställer krav på en politik som kan förhålla sig till en lång rad utmaningar som inte följer den europeiska geopolitikens mönster. Utvecklingen av totalitär islamism.
Rysslands återgång från demokratiutveckling och till den gamla ryska tidens maktambitioner. Irans aggressioner. Europas möjligheter som både ekonomisk och politisk kraft. Det internationella ansvaret för att bidra till fred och stabilitet. Den gamla alliansfria politiken är hopplöst förknippad med en annan tids säkerhets- och utrikespolitiska utmaningar.
Men också en värld som förflyttar sin ekonomiska tyngdpunkt alltmer från Europa och USA till kontinenter och regioner där demokratin och rättstaten inte har lika stark ställning som på de båda sidorna av Atlanten. Det ställer krav på kraftfulla satsningar på forskning, utveckling och företagande, på skolan och den högre utbildningen. Är det någon som inte ser hur kraftlöst den gamla regeringen satt fast i en välfärdsmodell som mer upprätthöll modellen än välfärden? Vi måste inte bara bli bättre, vi måste bli så mycket bättre att vi kan hålla takten med andra, så att vi kan bibehålla vår konkurrenskraft gentemot dem.
Och så ordförandeskapet i EU med nytt fördrag, budgetöversyn och Turkiets medlemskapsförhandlingar som kommer att kräva en väldig målmedvetenhet.
Jobb- och företagandepolitiken. Tryggheten på gator och torg. En sjukvård som utvecklas dynamiskt med patienternas behov, nya möjligheter och den medicinska utvecklingen.
Det är bra att Göran Persson bara har några timmar kvar av sin regeringstid. Och det är väl att landet får en regering som vill reformera och förnya. Så mycket vet vi redan innan statsråden är presenterade.