För min del en intensiv dag i Europaparlamentet kring frågor som inte låter vänta på sig, från allt till lagstiftningen om investeringsfonder till utvidgningspolitiken. En kort sammanfattning av läget i Europa han vi också med i vårt presidiesammanträde i EPP.
Den svenska ekonomins läge drar till sig både lite avundsjuka och respekt. Det förstärks av att vi just denna dag, precis som de rödgröna presenterade en kaskad av nya utgifts- och bidragsförslag för de kommande åren presenterade ESV siffror för den svenska statsbudgetens utveckling.
Vi kommer att 2014 vara Europas mest skuldfria land, med en utveckling som mitt i krisen minskar underskott och skuldbörda, tvärt emot varje annat europeiskt land. Inte ens de bästa av de andra konkurrerar med Sverige. I ett europeiskt perspektiv skiljer Sverige ut sig.
Det kommer inte av sig självt. Reaktionen mot socialdemokratins utgiftspolitik under 80-talet blev efter krisen bestämda budgettak, en självständig riksbank och utgiftsramar som ger en stabilitet inget annat land har. Motarbetat av Vänsterpartiet och till stor del av socialdemokraterna, inte minst de senaste åren.
ESV beräknar att vi får en tillväxt på över 3% de kommande åren. Det innebär att vi inte bara kompenserar för fallet förra året utan kommer att leda i den europeiska tillväxtligan och av allt att döma också gentemot USA. I ett europeiskt perspektiv skulle en rödgrön regering bli den mest vänsterinriktade regering Europa har, men den skulle också underminera Europas starkaste finanser. Det är få i Bryssel som förstår den inriktningen men många som avundas oss, mitt i krispaketen i andra länder kan vi i Sverige diskutera skattesänkningar och satsningar på forskning, skola och sjukvård.
Det missbrukar de rödgröna till att agera för en politik som hade gjort oss likadana som alla dem som nu är i kris.