I dag 30 år efter den svenska folkomröstningen om medlemskap i Europeiska unionen. Det blev ett ja, som innebar att Sverige tog ett steg in i europeisk gemenskap samtidigt som Europa blev en del av det svenska samhället. En inåtvändhet och en inbillad exceptionalism hade under lång tid framställt Europa som något främmande eller rentav farligt ersattes med ett utåt blickande där vi var en del av en gemenskap kring demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. Vi som var en del av Europa blev nu också en del av den process som utvecklade Europa och som öppnade det övriga Europa för oss.
I Norge blev resultatet någon vecka senare det omvända. Det har inneburit ett utanförskap som ständigt måste snegla in i gemenskapen och en oundviklig och behövd delaktighet i en ekonomi som är gemensam med andras men som man inte själv kan vara med om att styra. Det var vad Nej-sidan ville med Sverige och det var vad folkomröstningen handlade om; att säkra vår delaktighet i den demokratiska process som formar vårt gemensamma Europa, som möter omvärldens hot och möjligheter och som tar itu med problem och utmaningar större än vad nationalstaten kan nå fram till och påverka.
Klimatfrågan har blivit en europeisk angelägenhet med Sveriges framsteg och drivande kraft som avgörande. Den inre marknaden har gett svenska företag som verkar i Europa en gemensam lagstiftning istället för 27 eller 30 olika nationella regleringar. Den har öppnat upp för export och skapat en hemmamarknad som är avgörande för avancerad industri och tjänsteverksamhet. Genom EU kunde vi se till att det gamla Östeuropas planekonomier och diktaturer blivit integrerade i en inre marknad och gemensam demokrati. Länder som våra grannländer Estland, Lettland och Litauen har kunnat värna en ekonomisk och politisk integritet gentemot Moskva som annars inte hade varit möjlig. Polen har liksom de andra nya medlemmarna fått en historiskt sett unik utveckling av ekonomi och välfärd. Europa har instrumenten för att möta miljöutmaningar liksom Kinas krav på global dominans och ryska krav på att styra över andra länder. Vi har alla blivit friare och inte minst det svenska samhället har blivit både friare och mer öppet för mångfald och konkurrens.
Ett ensamt land, vare sig det är Tyskland, Danmark, Estland eller Sverige kan inte möta de globala utmaningarna, de gränsöverskridande problemen och andra krafters hot. Tillsammans kan vi göra det och tillsammans kan vi på en gång utveckla mer av dynamik och värn av den frihet och rättsstat som är Europas arv. Tillsammans är vi jämbördiga med Kina och med USA och det är dags att vi inser att våra möjligheter måste tas tillvara i kraft av vår egen förmåga.
Det är med stor tacksamhet vi ska minnas folkomröstningens utfall den 13 november 1994. Den gjorde oss till en del av en gemenskap som är vårt viktigaste stöd i en svår tid och den gav oss rösträtt och inflytande över det gemensamma som annars hade blivit ett faktum skapat av andra. Det blir aldrig perfekt men alltid en möjlighet att föra samhället vidare.