Runt omkring i Europa jublar extremister över beslutet i den schweiziska folkomröstningen att stoppa den fria rörligheten över gränserna med EU. Det är ett jubel som är enkelt avslöjande. För motståndarna till öppna gränser är problemet just att de är öppna. De vill inte att människor ska röra sig fritt i Europa. Tyskar ska hålla sig i Tyskland, fransmän i Frankrike och så vidare.
Schweiz har inte haft några problem med den fria rörligheten. Landet har en god ekonomisk tillväxt tack vare den fria rörligheten av människor som kommer dit för att arbeta. Med en låg arbetslöshet har det varit en förutsättning för att jobb som ska göras ska kunna utföras. Det har varit avgörande för att internationella bolag ska kunna vara internationella i Schweiz. Problemet med den fria rörligheten finns inte i Schweiz utan i huvudet på den majoritet som röstade nej till den fria rörligheten. För dem är det friheten i sig som är problemet, problemet med att en fransman eller svensk får ett jobb, att en lett eller polack får ett annat jobb i deras samhälle.
Det är ett problem som inte från början fanns i deras huvuden utan som byggts upp med skrämselpropaganda som har getts legitimitet i den politiska debatten. Skrämselpropaganda om social turism och skrämselpropaganda om en invasion av lönedumpande utlänningar. Precis på samma sätt som vi har sett exempel på i Sverige.
Socialdemokraterna laddar nu upp inför sin valrörelse till Europavalet genom att än en gång upprepa dessa föreställningar, trots att de blivit motbevisade av verkligheten genom att vi vare sig fått social turism eller lönedumpning men många som arbetat och en positiv reallöneutveckling. Nu vill socialdemokraterna inskränka den fria rörligheten genom att någon ska bestämma vilka som ska få komma, om de behövs och om de har rätt avtal, det vill säga ett svenskt avtal.
För att få gehör för dessa förslag som ska skapa en gräns för den svenska arbetsmarknaden är socialdemokraterna ivriga att blåsa upp de problem som alltså inte finns, och som inte fanns i Schweiz. På samma sätt som man en gång i Frankrike skrämdes med risken för en invasion av polska rörmokare. Trots att Frankrike behöver både polska och andra rörmokare blev det aldrig någon invasion och de som kom hjälpte till med de franska rörsystemen.
Men det vi nu ser med exemplet Schweiz är att frågan om fri rörlighet inte bara handlar om hur andra kan komma till Sverige, och skrämmas med det, utan om vi kan komma till andra länder där andra skräms med bland andra oss svenskar. Nu blir det svårare för svenskar att arbeta i Schweiz. Det är det som extremisterna jublar över.
Och det kan mycket väl bli så att när de svenska socialdemokraterna legitimerar den skräckbild som andra vill bygga upp så växer kraven här på att hålla gränsen mot andra. Och plötsligt får vi svenskar gränser som möter oss när vi vill arbeta i Köpenhamn, Oslo, London, Berlin eller Paris, på samma sätt som nu sker för dem som vill arbeta i Lausanne, Genève och Bern. Jublet i Sverige drabbar alla dem som vill arbeta utomlands och det drabbar Europas öppna gränser. Inte för att de öppna gränserna är ett problem utan för att så många vill göra dem till ett problem. Svenska socialdemokrater och LO borde hålla sig för goda för att delta i den skrämselpropagandan.
Gunnar Hökmark (M)
Ledamot av Europaparlamentet och vice ordförande i dess största partigrupp EPP-gruppen”