Jonas Sjöstedt undviker att svara när det gäller att försvara grekiska systerpartiet Syrizas ekonomiska politik. Istället får Malin Björk svara för det faktum att Vänsterpartiet i Sverige entusiastiskt försvarar en ekonomisk politik som inom loppet av sex månader har kastat tillbaka Grekland ner i den akuta krisen.
Björk har rätt i att IMF inte anser att Greklands skuldsättning är hållbar. Det beror på den ekonomiska utveckling som blivit Syrizapolitikens konsekvens. I höstas, före kommunistregeringen, ansåg IMF nämligen att skuldsättningen var hållbar eftersom det då fanns en långsiktigt ekonomisk återhämtning som gjorde det möjligt att på sikt hantera Greklands skulder.
Björk har rätt i att alla politiska partier i Grekland har ett ansvar för krisen. Det finns ingen som har någon annan mening. Men problemet är att Björk applåderar när Syriza återgår till den politik som lett in krisen. På ett halvår har skatteintäkterna minskat med 20 procent, en uppåtvändande ekonomi har störtdykt och en minskande arbetslöshet har blivit till en snabbt växande. Hur kan denna politik försvaras? Hur tror Björk den påverkar de sämst ställda i Grekland? Känner hon inget ansvar för den politik hon applåderar?
Björk hävdar med envishet att de nya lånen – motsvarande 800 miljarder svenska kronor – ökar åtstramningen när varje rim och reson säger att 800 miljarder svenska kronor är a/ mycket pengar, b/ lindrar besparingsbehov, c/skapar tid för reformer, d/ ges med extremt förmånliga villkor som inte kräver avbetalningar förrän en bra bit in på 2020-talet. Uppenbarligen menar Björk att omvärlden har en skyldighet finansiera Grekland genom bidrag som är långt större än dagens lån samtidigt som vare sig arbetsmarknad, ekonomi eller budget ska reformeras. Det är klarsynt av henne att inse att den politik Vänsterpartiet stöder förutsätter omvärldens bidrag och en förlorad självständighet.
Gunnar Hökmark
EU-parlamentariker (M)