Stabiliteten i Östersjöområdet behöver stärkas i ljuset av rysk aggression och försök till destabilisering. Det innebär dels ökade försvarsanslag i de nordiska länderna, men också ett ökat försvarssamarbete på flera fronter, skriver bland andra Gunnar Hökmark (M), EU-parlamentariker.
I kölvattnet av den ryska aggressionen i Ukraina och ockupationen av Krim har det säkerhetspolitiska läget i Östersjön försämrats. Ryska militära flygplan kränker återkommande det svenska, finländska och baltiska luftrummet och vid flera tillfällen har våra flygvapen tvingats att svara efter att Ryssland simulerat anfall eller till och med haft närkontakt med Natos militära fartyg.
Det är inte tillräckligt att möta de ryska destabiliseringsförsöken i Östersjöregionen med att i efterhand skicka upp våra respektive flygvapen. För att framgångsrikt skapa stabilitet i vårt närområde krävs ett tydligt och klart budskap om att Norden tar sitt försvar på allvar. Det kräver att vi ökar försvarsanslagen men också det militära samarbetet mellan Östersjöns demokratiska stater. Vi måste stärka vår förmåga att försvara oss här och i övriga Europa.
Det kommer inte att räcka att tala om vikten av att värna försvaret. Det är dags att gå från ord till handling och en av två avgörande åtgärder blir att öka försvarsanslagen. Nato har ett mål om att två procent av BNP ska gå till försvaret. Det är ett mål Sverige, Danmark och Finland bör dela. Men det är en lång väg dit: i dag spenderar våra tre länder mellan 1,1 procent till 1,4 procent av BNP på försvar.
Samarbetet måste utvecklas
Den andra insatsen för att stärka stabiliteten i Östersjöområdet är att utveckla ett närmare samarbete inom Baltikum och Europa. I grunden handlar det om att vi själva måste kunna försvara våra respektive länder och inte – vilket är fallet i dag – vara beroende av vår allierade USA. Natos artikel 5 är grundbulten för den europeiska säkerheten, men det ger oss inte rätt att försumma våra egna åtaganden.
För att göra det behöver det militära samarbetet inom EU och för oss specifikt också inom Östersjöområdet utvecklas. Det innebär inte att EU ska bygga en armé. Däremot behöver vi tillsammans utveckla vår försvarsförmåga och framförallt så vad gäller forskning kopplat till försvar och utveckling av ny teknologi.
Våra baltiska grannländer är särskilt utsatta för den ryska aggressionen. I dag för Ryssland en aggressiv hybridkrigföring mot Estland, Lettland och Litauen där de använder sig av falsk information för att sprida oro och destabilisera. Målet är att skapa politisk osäkerhet genom bland annat cyberattacker mot säkerhetsinstitutioner. Vi ser det i dag och vi har sett det tidigare, inte minst 2007 när en stor del av officiella estländska hemsidor stängdes ner.
Situationen har även kommit att förvärras av den planerade gasledningen Nord Stream 2 som ska dras genom Östersjön från Ryssland till Tyskland. Förutom det krassa säkerhetspolitiska hotet är situationen allvarlig då gasledningen, om den byggs, skulle stärka den ryska energidominansen.
För att möta dessa utmaningar måste EU stärka sitt underrättelsesamarbete. Det är genom att arbeta tillsammans vi kan kasta ljus på operationer som utförs i mörkret. Informationsattacker utgör ett allvarligt hot mot vårt samhälle och att mota dem kommer att vara avgörande för att skydda vårt öppna och demokratiska samhälle.
I linje med detta välkomnar vi den gemensamma fonden för forskning inom försvar och säkerhet som EU-kommissionen har föreslagit. Det skulle vara ett viktigt steg på vägen för att stärka vårt försvarssamarbete inom EU. Det är samtidigt av största vikt att allt detta fortsätter att ske parallellt och tillsammans med Nato. För att EU ska kunna stärka sitt samarbete inom unionen och med det också stärka sin förmåga krävs att det vi gör görs som ett komplement till Nato.
För att bidra till en stabilare region och ett stabilare Europa måste vi göra upp med önskedrömmar och icke-fungerande strukturer. Dagens samarbeten så som NORDEFCO må skapa vissa synergier men det utgör inte en trovärdig försvarsstruktur. Så är även fallet för EU:s gemensamma säkerhetssamarbete. Ett svenskt och finskt medlemskap i Nato skulle stabilisera säkerheten i Östersjön – även för de baltiska staterna.
Kan inte ställa oss utanför
Om de baltiska staterna utsätts för rysk militär aggression har Sverige och Finland ingen möjlighet att ställa sig utanför, oavsett om vi är medlemmar i Nato eller ej. Det som däremot spelar stor roll är hur vi väljer att organisera vårt försvar och bygga upp vår förmåga. Med förståelse för det behöver inte Sverige och Finland fatta beslut om Nato-medlemskap gemensamt utan separat och med respekt för respektive lands situation och folk.
Östersjöregionen når i dag inte sin fulla potential. Ryska destabiliseringsförsök hotar både vår säkerhet och vår sociala samt ekonomiska styrka. Under de gemensamma paraplyn som Nato och EU utgör kan Danmark, Finland och Sverige tillsammans bidra till att stärka vår region liksom Europa. Det kan dessutom bidra till att en konstruktiv dialog om en hållbar framtid kan komma att inledas med Ryssland.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker för Moderaterna
Henna Virkkunen
Europaparlamentariker för finska Samlingspartiet
Bendt Bendtsen
Europaparlamentariker för danska Konservative