Socialdemokratins stora utspel den gångna helgen var att man vill göra om pensionssystemet. Det är en större sak än det kan låta som när Håkan Juholt ville värma sina egna. Det han vill är att den reform som varit avgörande för stabiliteten i Sveriges offentliga finanser, och därmed för framtida pensioner, ska rivas upp.
I andra europeiska länder ser man nu hur ofullständiga pensionssystem hotar morgondagens offentliga finanser och att man måste reformera. Det kan inte ha undgått någon. Samtidigt ser vi hur de som har låtit finanserna rasa ner i krisen har tvingats skära ner på pensionstryggheten. När Europa vänder sig mot Sverige för att ta del av våra erfarenheter vill socialdemokraterna rasera den enighet som varit vår styrka. När andra vill stärka sina system vill han urholka vårt.
Det är ansvarslöst och bottnar i den föreställning som dominerade 1960-talet och 1970-talet. Ville man öka välståndet höjde man bara pensioner och bidrag. Man talade inte om vare sig nya jobb eller företag. Det gjorde inte Juholt heller som ny partiledare. Han tror på regndansmodellen. Bara man talar riktigt mycket kommer välfärden.
Det ledde Sverige in i vår 1990-talskris. Nu tar Juholt nya tag i samma riktning. Fortfarande utan en politik för företagande och nya jobb. Det är välgörande att löntagarorganisationerna, med undantag för LO, avvisar hans förslag. Det hotar både pensioner och tillväxt.