Hoten från Nordkorea påminner om allvaret i en galen regim som har kärnvapen. Man kan hävda att det är irrationellt och skulle drabba Nordkorea mer än någon annan. Men Nordkoreas folk är redan mer drabbade av sin regim än i något annat land. Och det beror på en regim som fungerar fullkomligt irrationellt mot sina egna medborgare och mot andra.
Det gör att även om sannolikheten likväl kan anses, förhoppningsvis, vara liten, är risken likväl alltför stor. Hoten utlöser nu reaktioner i regionen av det skälet att de tas på allvar och inte bara är ett fenomen, som några har hävdat, i svenska media. Tendensen att avfärda galna hot som just bara galna bortser från den galenskap som finns. Och den risken leder till lätt till att även andra hot underskattas. För det fall den iranska regimen får kärnvapen till sitt förfogande riskerar vi att få samma process i en del av världen betydligt närmare oss och i en region som är än mer labil.
Det är inte alarmism att ta hot om kärnvapen på allvar. Allvar kräver en förståelse för både risk, sannolikhet och en beredskap att hantera hoten under de förutsättningar som finns. Det ställer krav på Kina att agera gentemot regimen och det ställer krav på att omvärlden har en beredskap att hindra att hoten drabbar. Och det ställer krav på världssamfundet att vara tydligt i att Nordkorea inte kommer kunna vinna något på sina hot. En hel värld måste tala samma språk. Så också mot Irans utveckling av kärnvapen.