Av allt att döma är dödsdomen mot den iranska kvinnan Sakineh Mohammadi Ashtiani nu på väg att verkställas. Det som från början var planerat till att bli en stening har myndigheterna nu planerat ska bli en hängning. Det är detta som är den iranska regimens svar på internationella fördömanden av en dödsdom som drabbar henne just för att hon är kvinna.
I den godtyckliga grymheten demonstrerar den iranska regimen sitt förakt för människoliv och kvinnors värde. Det är förunderligt hur den svenska Mellersta Österndebatten så gärna bortser från den brutala verkligheten som den iranska regimen är, för sina egna medborgare och för regionen.
Hatet och demonstrationerna ägnas istället åt det land som tillåter män och kvinnor att leva sina egna liv, oavsett religion. Mer likgiltiga är man däremot till den regim som predikar hatet och det fortsatta våldet istället för fred och tolerans. Det ger ett utrymme för hatets kolportörer en tolerans för en situation där hat och grymhet är den främsta grunden för en fortsatt konflikt.