Hoppa till innehåll

Hans Alfredson – en så klok man att man blev glad

Han gav oss det snälla skämtet, som ger en glädje man blir klokare av. Så man blir klokare om sig själv och om andra. Hans humor handlade om att förstå och se våra svagheter och sätta våra styrkor in i ett sammanhang som kräver ansvar. Alla Lindeman, alla filmer, alla kabaréer, alla TV-serier.

Sveriges roligaste man tror jag man kan säga att han var, men det var inte gycklarens eller hånfullhetens skämt som präglade honom utan den klokes skämt om oss alla och om sig själv som gjorde att han blev till en person som nästan varje svensk kände att man kände. Bildningens förmåga att sätta allt i en ram som vi kan betrakta och förhålla oss till, och se att det alltid finns något att le eller skratta åt i allvaret och i verkligheten.

Man ska vara snäll. Man ska ta ansvar. Man ska vara öppen och tolerant. Verkligheten är allvarlig. Det finns inget skämt som inte har något allvar i sig och inget allvar som inte har ett skämt i sig. Han var en klok man i ordets allra bästa bemärkelse skapa humor och glädje i det mesta. Det är därför vi alla tyckte om honom så mycket och det är därför han blir saknad. Och likväl finns han kvar som en del av allas vår uppväxt och historia.