Vid premiären i Ystad av en film inspelad utanför staden träffade jag en man som var lite lätt skäggig, som jag vill minnas det, och lite annorlunda än de andra gästerna. Det är atmosfären och miljön här i Ystad som jag vill känna in, som jag vill lära känna, för jag tänker skriva en deckare med Ystad som miljö, sa han.
”Good luck”, tänkte jag som uppvuxen i den lilla trygga småstaden. Det får sägas vara en lätt felaktig bedömning som förlorade mot en stor författares oanade förmåga.
Henning Mankell hade från mig en rätt annorlunda politisk agenda. Han tyckte mycket annorlunda, men han var en lysande författare som gav Ystad, och den svenska lilla staden, en plats i hela världen. Kanske tycker jag en allt för svartvit och melankolisk bild av ett samhälle som förändrats till mångfald, för de flesta skulle jag vilja säga till det bättre, men för Mankell mot något annat än det han ville se. Och kanske var det just så att hans förmåga att gestalta det han såg skapade hans litteratur.
Det är inte litet det han skapade. En lång rad deckare som bidrog till att göra Sverige till en deckarnation men som samtidigt gjorde deckare till en studie i samhälle, människor och livet. Det var svensk skönlitteratur. Det var motsatsen till kiosklitteratur som han skrev men hans litteratur blev tillgänglig via kiosk och supermarkets likaväl som i bokaffärer, diskussionsaftnar och bibliotek. Han förde det sofistikerade resonemanget om människans värsta, bästa och klokaste sidor vidare till de många. I en förhandling med en tysk Europaparlamentariker fann vi varandra när det kom fram att jag kom från Wallanders hemstad, och jag förstod att han nått långt bortom den omöjliga miljö för deckare som jag trodde Ystad var. Ända bort till filmens huvudstäder och till och med så långt att Ystad blev en filmstad.
Bortom hans politiska vyer som kanske var lite väl mycket 60-tal, i min bild av världen, råkar jag veta det fanns en person som var god i det lilla och i det stora. Teatern och de sociala insatserna i Maputo. Omtanken om människor som han kände och mötte. Han ville väl, brukas det ibland sägas om någon nedlåtande, som en ursäkt för något annat. Men det är fel. Det handlar om något av det viktigaste.
Han ville väl och han stod för det. Mer än så kan man som människa inte vilja. Han blev en stor författare som fångat människor på svenska, engelska, tyska och tror jag tjugo andra språk till. I böcker, filmer och TV-serier.
Så fel jag hade om han som ville skriva deckare med Ystad som miljö. Och så fantastiskt det är att en människa kan förvandla en liten stad till en stor scen i världen. Att en person kan göra det omöjliga, som vi trodde, genom fantasin, den djupa analysen och eftertanken säger något om kulturens trollstav. Den hade han.