Gurkfrågan [BILD1]gör sig ofta påmind, här med en pedagogisk förklaring att
den handlar om en klassificering som i princip alltid funnits i grönsakshandeln. Men nu ska tydligen gurkorna liberaliseras något. Europa öppnas upp för de böjda och krokiga gurkorna.
Morgonen började med frukostmöte med den svenske utrikesministern som passade på att besöka parlamentet under Brysselbesök. Först ett frukostmöte där vi samlat ett antal kolleger från EPP-ED gruppen för att resonera om utrikesfrågor och kommande ordförandeskap, och inte minst vad som hamnar på det svenska ordförandeskapet. Med Nice-fördraget fortfarande gällande, ett parlament som kommer igång i juli och börjar arbeta i augusti, en kommission som ska komma igång i november, kanske, med en mindre kommissionär än i dag och en klimatkonferens på väg, kanske ett Lissabonfördrag som fasas in efter eventuellt nytt beslut i Irland, nya protektionistiska strömningar och lågkonjunktur, nya medlemsansökningar och kritiska punkter för Turkietförhandlingarna och kanske en eller annan kris, så kommer det krävas en hel del improvisation.
Fortsatt möte med den moderata delegationen, frågor om allt från ekonomin till handelsfrågor och Balkan liksom risken för urholkade regelsystem. I går hann Gunilla Carlsson med motsvarande besök. Dessa besök har dock inte hindrat verksamheten i övrigt.
En dag som bland annat handlat om diskussion om arbetstidsdirektivet. Det är framröstat av socialister och tyvärr en hel del icke-socialister också. De som vill reglera och lagstifta om arbetstider är många och de som anser att regleringar bäst görs på EU-nivå är också många. Tillsammans blir de en majoritet i alla fall i socialförsäkringsutskottet. Där röster socialdemokraten för att svenska arbetstider och frågan om jourtider med mycket mera ska bestämmas i Bryssel och Strasbourg. Nu finns ett förslag som regeringarna efter mycket om och men har enats om som innebär betydande möjligheter till undantag. Det finns ett betydande stöd för detta i EPP-ED som jag hoppas kan påverka förhandlingarna mellan råd och parlament.
På kvällen först seminarium med EEI om den finansiella krisens orsaker, som många funderar mindre på än hur de ska reglera marknaderna. Tänkte de efter mer skulle de sannolikt vilja reglera mindre och istället stå emot politiska interventioner på lånemarknaderna och penningpolitiken.
Kvällen avslutades med middag med kommissionärer som till stor del handlade om de finansiella marknaderna och det meningsfulla i det franska förslaget att göra om den internationella världsordningen. Ett franskt uttryck som för den historiskt bevandrade associerar till Waterloo och ett mindre misslyckande. Jag underströk att en framgång i Washington denna vecka bygger på att man inte försöker göra detta möte till framgången utan den framtida processen med respekt för den tid det tar att närma Europa och USA när det gäller regelsystem och övervakning.