Grekland skakar i sin nations grundvalar. En nation försvinner inte men kan förlora sin framtid. Alltmedan människorna på Sygmatorget utanför parlamentet demonstrerar mot krisen frågar sig världen hur Grekland ska kunna lösa krisen. Det enda vi alla vet är att den inte löses genom demonstrationer.
Den grekiska krisen skakar också Europa. Inte på grund av euron utan på grund av den närhet som ekonomier har till varandra. Det finns ingen väg ut ur krisen för Grekland än att man kan bygga upp ett förtroende gentemot andra länder att man är beredd att vidta de åtgärder som kan ge stabilitet. I en gemensam marknad har man ett gemensamt åtagande som grekerna mer än någon annan nation har brutit mot. Det drabbar Grekland på två olika sätt. Dels genom den kris man nu genomgår men också genom den misstro som präglar andra länders syn på landet. Det senare är svårast att övervinna men är nödvändigt för att man ska kunna finansiera sina åtaganden ut ur krisen.
Det är mot den bakgrunden bra att vi nu är på väg att få ett gemensamt och starkt regelverk för de offentliga finanserna i EU. I förra veckan kom det mesta på plats i förhandlingar mellan parlament och råd och i den kommande veckan kommer vi förhoppningsvis kunna rösta om ett kompromissförslag mellan råd och parlament.
Det som ännu är utestående från en kompromiss är frågan om den så kallade omvända kvalificerade majoriteten för att ett land som brutit mot reglerna för att ett land inte ska drabbas av föreslagna sanktioner. Det hoppas jag att vi ska få på plats. Det är viktigt för alla, för EU och inte minst för Grekland som behöver ett ramverk som ger trovärdighet inför omvärlden.