Under parollen Israel måste utplånas från kartan presenterade den iranska regimen för en månad sedan sin nya robot med 170 mils räckvidd. Man kan tycka att hotet att utplåna en medlemsnation i FN borde ha lett till internationell uppmärksamhet eller åtminstone ett höjt ögonbryn i FN. Det är inte tomma ord när diktaturer i denna del av världen hotar att döda människor och angripa andra länder. Det har vi sett alltför många krig och skoningslöst förtryck för. Men i FN kompromissade EU för en tid sedan med de arabiska diktaturerna om ett avståndstagande till Israel för att man i desperation över en ständigt pågående terror försöker skydda sig med ett skyddsstängsel.
När den malaysiske premiärministern Mahathir Mohamed för en månad sedan höll tal inför den islamska konferensen i Kuala Lumpur präglades det av förakt mot judar, med frågan om inte en miljard muslimer skulle kunna hantera några miljoner judar. Ett tal som ideologiskt hörde hemma i 1930-talets Tyskland applåderades av 57 medlemsnationers ledare.
Debatten i Sverige handlar inte om detta utan om hur Israel försvarar sin befolkning mot hat och terror. Det är en demoniserande debatt som påskiner att det är Israel som genom sitt försvar är konfliktens och terrorns orsak. Så definieras regionens enda demokrati.
När jag tar del av den svenska debatten om Israel och palestinier slås jag av att diskussionen överhuvudtaget inte diskuterar diktaturernas och våldsideologins roll i en konflikt där betydande politiska krafter i det arabiska och palestinska samhället präglas av anti-semitism och inte nöjer sig med annat än att judefrågan hanteras och Israel elimineras.
Bortser man från hatet och demokratin reducerar man konflikten till en motsättning mellan ockuperade och ockupationsmakt där palestinier inte är offer för något annat än israelisk militär makt. Då låter man Mellersta Östernkonflikten föda anti-semitism bakom en religiös fasad, inte bara i Teheran, Kuala Lumpur och på Västbanken utan också i vårt eget land.
Det innebär inte att vi inte skall diskutera Israels bosättningspolitik eller de skyddsåtgärder mot självmordsbombare man genomför. Det handlar om att en konflikt som drivs av ideologiskt hat inte får förenklas till en tvist om ett landområde mellan två lika fredsvilliga parter, lika lite som 1930-talets Tyskland kunde förstås utan att man såg den våldsideologi som nazismen var. Då avfärdades nazistisk retorik och anti-semitism med att tyskar är tyskar. I dag tycks en upp- och nervänd rasism leda till att man avfärdar muslimsk diktatur och anti-semitism med att muslimer och araber är som de är. Det är förnedrande för människor som har samma rätt till frihet och demokrati som vi.
Det finns inget större svek mot principen om människors lika värde än att förväxla respekt för religiös tillhörighet och kulturell tradition med förståelse för hat och förtryck. Den gränsen måste vara tydlig i vårt land och den är den enda som kan ge fred i Mellersta Östern.