Så presenterade socialdemokraterna sitt valmanifest. Det var efterlängtat av alla oss som ville veta vad socialdemokraterna vill stå för i Europavalet. Om de är för eller emot EU-skatt (de har röstat både för och emot förutom att de avstått), om de är för ett handels- och investeringstal med USA vilket är en av den kommande mandatperiodens viktigaste frågor ( de har uttalat sig mycket vagt ) eller om de är beredda att reformera för att få fler jobb i Europa och mycket annat. De enda de säger är att de vill minska den fria rörligheten för löntagare.
När jag först började läsa om deras manifest på webben började jag söka efter länken till den utvecklade texten tills jag förstod att sammanfattningen var manifestet och att sammanfattningen mer var ett utrop för vilsenhet än för vilja och beslutsamhet.
En sak som står mycket klar när man läser de fyra sidorna är att S vill ha fler jobb i Europa och att de ska vara schyssta villkor. På den punkten skiljer sig S inte åt från vare sig oss moderater eller de flesta andra partier som kandiderar. Det som däremot står fullständigt klart efter att ha läst texten är att de inte vet vilken politik de vill föra för att Europa ska resa sig ur krisen och få fram de nya jobben. Det är en socialdemokrati som är historiskt vilsen inför Europas stora arbetslöshet.
Mitt i den ekonomiska krisen säger S inget om vilken politik som ska föras ut ur krisen, om man ska fortsätta med den underskottspolitik som svenska och socialdemokrater har förordat för Europas krisekonomier eller om man ska fullfölja den reformpolitik som de har kritiserat men som nu ger nya jobb och tillväxt.
Efter att 2009 ha hyllat den spanska underskottspolitiken, motverkat strama regler för den nya stabilitetspakten och efter att därefter ha kritiserat reformpolitiken som har minskat underskott och ökat tillväxtkraft vore det rimligt med ett besked i det som är det viktigaste vägvalet i detta Europaval. Socialdemokraterna säger inget i denna avgörande fråga som dominerar all politisk debatt och som utgör det i särklass viktigaste vägvalet i kampen för nya jobb.
Det är bara att se de konkreta alternativen. I det kritiserade Tyskland minskar arbetslösheten och i det hyllade Frankrike flyr investeringar och jobb. I Sverige har den strama politik de kritiserar flertalet av Europas regeringar för lett till 250 000 fler jobb. I södra Europas krisekonomier har spenderpolitiken lett in i kriser med förlamande arbetslöshet och panikbesparingar. Socialdemokraternas problem är enkelt.
I den inrikespolitiska debatten kritiserar de alliansregeringen för att ha för stora underskott trots att Sverige är ett av de få länder som har offentliga finanser inom ramen för den stabilitetspakt de motarbetade eftersom den var för stram. I Europa kritiserar de regeringar som har tappat kontrollen över sina offentliga finanser för att man inte ytterligare stimulerar ekonomin med mindre av åtstramning och mer av ökade underskott. Denna dubbeluppfattning går inte att förena i ett valmanifest.
Det gör att frågan nu måste ställas. Ställer de svenska socialdemokraterna sig bakom den politik de tidigare har försvarat i Europaparlamentet om ökade stimulanser i form av större underskott eller har man nu anslutit sig till tanken att inte ens länder som kan ha ett litet underskott ska ha det?
I sitt valmanifest säger de inget annat om hur fler jobb ska skapas. De säger inget om behovet av att utvidga och fullfölja den inre marknaden, vilket är logiskt eftersom de har röstat emot den inriktningen.
De säger inget om hur nya jobb ska skapas genom att göra det enklarare för små företag att utvecklas, däremot säger de att deras regelbörda ska bestå och inget om hur man vill bekämpa byråkrati. De säger inget om den EU-skatt som de har agerat för, de säger inget om de anser att EU-budgeten ska finansierar med mer av egen beskattning, de säger inget om de är för ett handels avtal med EU och USA, de säger inget om hur de vill värna medlemsstaternas suveränitet mot dem som vill föra upp frågor om familj, abort, jämställdhet och skola till EU-nivå i Bryssel istället för att vi bestämmer över det i Sverige.
De försvarar däremot att EU ska ta över besluten om den svenska energiförsörjningen med konsekvensen att kärnkraften måste avvecklas för att uppnå de detaljmål de ställer sig bakom. De förordar att svensk arbetsmarknad ska regleras genom att socialt protokoll som de vill att EU-fördraget ska omförhandlas till.
De vill centralisera fler beslut till Bryssel men de säger inget om hur jobben ska bli fler i Sverige och i övriga EU. De säger inget om politiken för att föra Europa ut ur krisen. Och mitt under den ryska aggressionen mot ett av Europas länder säger de inte ett skvatt om Europas ansvar för frihet och demokrati och för att stödja ett självständigt lands strävan efter att få välja sin egen väg. Det är inte ett tunt Europavalsmanifest. Det är inget manifest över vare sig Europa eller om de vägval vi står inför. Gör om. Det har väljarna rätt att kräva.