En god regel är att vare sig överskatta eller underskatta ett problem, en motståndare eller sig själv. Det som inte bara förundrar mig utan också bekymrar mig är hur många som i ivern att markera mot rasism gör rasismen till ett mer utbrett fenomen än den är.
Hoten som rasistiska grupper riktar mot andra människor ska och får inte underskattas. Dels för att det våld de hotar med är kriminellt, dels därför att hoten de står för syftar till att skrämma och tysta och är kriminella. De skapar en anda som riskerar att skapa en spiral av våld där andra grupper tacksamt faller in.
Det gäller även för dem som nu efter besvikelsen över fotbollsmatchen mot Tyskland ägnar sig åt näthat och rasism. Dessa personer kan mena allvar med skränet och hoten, de kan tända en gnista till våld hos andra och de kan skrämma. Men vi ska heller inte överskatta dem så som de önskar.
Gör vi trollen större än vad de är gör vi dem till en normalitet som riskerar att normalisera rasism. Framförallt glömmer vi då att det absoluta flertalet människor i Sverige är lugna, vettiga och sunda. Vi kan ta en förlust utan att skylla på någon. Vi vet att förluster hör vinster till. Och vi är en långt mycket större och starkare kraft än de som i nätets mörker häver ur sig sitt eget hat och låter fegheten vinna över modet att stå upp för och värna andra.
Det är just eftersom de är få, små och fega som de gömmer sig i nätets mörker och lever upp där. Där vågar de i sin ensamhet skrika ut sitt hat, sina fördomar och sina hot.
När de extrema rasistiska grupperna över hela landet samlas på någon ort i Sverige så brukar de bli en ömklig skara av knappt hundra, men i ivern att markera distans och avsky gör vi trollen till fler och större än vad de är. Och det livar upp dem.
På nätet syns inte deras litenhet men däremot hörs deras hotfullhet. De är inte större för det. De får inte överskattas genom käcka paroller om att vi nu måste ta tillbaka vårt samhälle från dem. De är nämligen inte i närheten av att ha vårt samhälle i sina händer. Deras huvuden styr inte våra tankar. De är små och extrema och ska betraktas därefter.
Vi ska inte överskatta deras antal, men inte underskatta deras hot. I Sverige har vi under lång tid gjort tvärtom. I ivern att dramatisera har rasistiska grupper framställts som större än de är, som om de håller på att ta över nätet och vårt samhälle. Det är fel. De använder däremot nätet och dess mörker för att kompensera för hur få de är.
Samtidigt har vi underskattat de faktiska hot som de utstrålar mot andra. Det gäller de näthatare som efter fotbollsmatchen skriker ut sina hot, det gäller också det hot om våld som extrema vänstergrupper samt det våld som islamistiska grupper står för. De samspelar med varandra i bemärkelsen att de tillsammans sänker tröskeln för våld och tröskeln för det acceptabla. Det handlar om gängkrigens logik. De deltar gärna i en spiral av växande våld där den andres våld blir ett alibi för det egna.
Så låt oss bekämpa rasismen genom att stå upp emot den, avslöja dess inskränkta hat och mörka krafter samtidigt som vi ser till att kriminella hot, kriminellt våld och förtal bekämpas med rättsstatens alla medel.