Den 23 september 2001 greps den eritreansk-svenske journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Motiveringen var påstådda brott mot rikets säkerhet. Fortfarande, 16 år efter att Dawit greps, har ingen rättegång hållits. Alldeles för många år har gått utan att hans nära och kära fått vare sig livstecken eller information om hans tillstånd.
Ännu en gång måste vi konstatera att det som sker är fullkomligt oacceptabelt.
Ingenting kan rättfärdiga den eritreanska regeringens agerande vid gripandet och deras därefter fullkomliga tystnad. Vi är många som kämpat, var och en på sitt sätt, för att få Dawit Isaak frigiven. Hans fall har uppmärksammats i medier, den svenska regeringen har i alla år jobbat diplomatiskt, Dawits familj och vänner har vädjat.
I Europaparlamentet har vi ledamöter upprepat krävt handling av EU. På samma sätt har EU-kommissionär Cecilia Malmström och EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetsfrågor gjort allt de kunnat.
Nu försöker vi ännu en gång.
Sedan 1988 delar Europaparlamentet ut Sacharovpriset för tankens frihet. Sacharovpriset har fått sitt namn efter Andrej Sacharov – en sovjetisk medborgarrättskämpe och mottagare av Nobels fredspris.
Priset delas ut ”till personer som har gjort betydande insatser i kampen för mänskliga rättigheter över hela världen och lyfter fram kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt stöder pristagarna och deras kamp.”
Vem skulle passa bättre in på den beskrivningen än Dawit Isaak?
Vi tillhör olika partier, men i denna fråga står vi enade. Vi har alla nominerat Dawit Isaak till våra respektive politiska grupper och nästa steg blir att plenum beslutar i frågan.
Detta betyder förstås inte att Dawit Isaak med automatik utses till årets mottagare av priset. Vi måste nu alla argumentera och försöka övertyga våra kolleger i de olika grupperna. Det finns många andra personer som också förtjänar att uppmärksammas. Men för en gångs skull är vi alla rörande överens. Vår kandidat är Dawit Isaak.
Ansträngningarna att få honom fri måste fortsätta. Påtryckningarna måste bli tydligare och det diplomatiska arbetet fördjupas. Alla medel och metoder måste prövas. Allt ljus vi kan sprida gör saken bättre. Varje dag han hålls fängslad, enbart för att han använt pennan som vapen i sitt försvar av yttrandefriheten och pressfriheten är ett stort politiskt misslyckande för Sverige och för hela EU. Det är hög tid att Dawit Isaak friges. Därför nominerar vi Dawit Isaak till Sacharovpriset 2017.