Ser att frågan om gårdsförsäljning av vin vållar stor oro bland monopolets anhängare. Tanken på att några få svenska vinodlare ska kunna sälja vin direkt från sina gårdar oroar inte bara på grund av uppluckringen av monopolet utan också på grund av att man föreställer sig att grunden för att Sverige inom EU har rätt att upprätthålla ett monopol undermineras genom gårdsförsäljning. Det är en oro kring folkhälsa som är värd att respektera men det är också en oro som bygger på föreställningar från en svunnen tid.
Ur folkhälsosynpunkt är det ett större problem med ett monopol och en prispolitik som uppmuntrar till smuggling, hembränning och svart marknad. Tanken om att svårtillgänglighet skulle leda till mindre konsumtion har väl aldrig riktigt fungerat gentemot de grupper som är mest utsatta. Snarare leder svårtillgänglighet till andra kanaler och i dag till en lagring i hemmet som i mycket större utsträckning lockar till en större konsumtion. Det är bättre med en flaska i butiken om hörnet än tio i källaren hemma.
Att svensk gårdsförsäljning skulle försvåra för Sverige att upprätthålla monopolet är tveksamt. Det faktum att gårdens vin säljs där det odlas är inget som snedvrider konkurrensen, snarare kan man säga att svenska vingårdar får lika villkor med andra vingårdar. Men oavsett detta vore en uppluckring av det svenska monopolet snarare en möjlighet till en alkoholpolitik som bygger mer på värderingar, värn om de mer utsatta grupperna och minskade behov av smuggling och införsel från utlandet.
Bloggare: Utbult, Petersson, Broman, Riedl, Granqvist, Boberg, Engqvist, Olsson, Andersson,