Det pågående G20 mötet i Toronto är inte bara en påminnelse om att den globala ekonomin i dag ser annorlunda än för bara tre år sedan. Samtidigt innebär det en annan grund för hur den globala frågorna kan lösas. Med de 20 största ekonomierna i ledningen för den globala processen får de stora ekonomiernas egenintresse större genomslag än när de mest globala ekonomierna var ledande. Därför inriktas nu diskussionen mer kring bilaterala och regionala handelsavtal snarare än på den globala frihetsordningen.
Det gör att vi saknar ett globalt fokus på hur den globala ekonomins utveckling kan bidra till enskilda ekonomiers utveckling och dynamik. Istället blir utgångspunkten de enskilda ländernas intressen vad gäller andra länders finanspolitiska stimulanser.
När de stora ekonomierna nu står inför att hantera sina stora underskott är därför den mest avgörande frågan om hur vi kan stimulera världsekonomin satt på undantag. Alldeles för många talar nu under det pågående G20 mötet om regleringar som försvårar fri handel och globala marknader och alldeles för få om de stora frihandelsreformer som världen behöver.