I morse åt jag frukost här i Strasbourg med den brittiske parlamentsledamoten Sajjad Karim, som jag förra veckan hade en pressträff med i frågan om hoten mot Danmark och de omdiskuterade karikatyrteckningarna. Vid vår pressträff, då deltog även Cem Özdemir, parlamentsledamot från Tyskland.
Det som slog oss i dag vid frukostmötet hur vi vid pressträffen som handlade om en försvar av pressfrihet, fördömande av våld och krav på respekt för olika människors tro, kom att uttrycka oss med i stort sett samma budskap utan att ha resonerat oss samman tidigare.
Det är självfallet lätt att sluta upp bakom de mer allmänna kraven på ett civiliserat samhälle men det som med viss glädje förvånade oss hur lika våra reflektioner var. Det säger något viktigt om den konflikt som nu drabbar Danmark, och andra nordiska länder, i form av våld, hat och bojkott.
De som nu agiterar med teckningarna som förevändning är inte de typiska företrädarna för den muslimska världen, vare sig den som är en del av våra europeiska samhällen eller världen över. De är extrema företrädare och får inte prägla vår bild av muslimer lika lite som karikatyrer över religiöst känsliga symboler är ett uttryck för nordiska samhällens syn på Islam. Ett viktigt skäl till varför många muslimer har sökt sig till våra länder är den öppenhet och den tolerans som finns här, liksom den frihet att uttrycka sig som de saknar i sina hemländers diktaturer. Det är inte förtryckarna och extremisterna som representerar människorna utan de som tillåter öppenhet och samtal.