Nyhetsbrevet Frihetens Värden 2002-10-10
Kära läsare,
Detta brev är det första med nytt namn. Frihetens Värden är ett namn som jag tänker mig skall avspegla det faktum att friheten har många värden. Den bidrar till välfärd och välstånd. Den öppnar upp för nya tankar och nya idéer. Den bygger på respekt för enskilda människor. Och frihet ger fred.
I detta brev skriver jag rätt mycket om det mycket stora steg i Europas utveckling som i går togs genom EI-kommissionens besked till 10 ansökarländer. Jag skriver också lite om regeringens budgetproposition och tänker i nästa vecka återkomma med några reflektioner om innehållet i den politik som den är ett uttryck för, bland annat vad gäller försvaret, som jag kommer att arbeta med i riksdagen.
== Ett historiskt steg framåt för Europa ==
Ett enormt stort steg framåt för Europa och ett enormt stort steg framåt för varenda europé. Det är vad EU-kommissionens besked från i går handlar om. Tio nya länder kommer 2004 kunna vara medlemmar i den Europeiska Unionen. Den fantastiska vision i form av ett Enat Europa som nu håller på att gå i uppfyllelse får inte döljas av den tröga politiska process som ligger bakom detta framsteg.
När det andra världskriget övergick i det kalla kriget var Europa en kontinent i ruiner. Miljontals och åter miljontals unga människor hade dött på slagfälten. På samma sätt hade miljontals och åter miljontals civila dött i bombraider, plundringar och det totala krigets många olika grymheter. Utrotningen av människor hade blivit en del av Europas verklighet.
Det gällde i spåren av tyskarnas krigföring på Östfronten och det gällde det förintelseprojekt som i sin pedantiska byråkratiska utformning blev så skrämmande grymt. Över 6 miljoner judar mördades i en jakt på människor som ansågs vara mindre värda på grund av att de var judar.
Att Europa var låg i ruiner var uppenbart för den som överlevt kriget. Vi svenskar behövde aldrig uppleva det i vårt eget land. Men min föräldrageneration upplevde det och såg det när de efter kriget gjorde sina första utlandsresor efter det att Europa varit i det närmaste stängt på grund av krig från 1939.
Berlin, Hamburg och Dresden var bara några av de tyska städer som var i det närmaste utplånade. Wien och Budapest var i ruiner. Warszawa bestod av nermalda hus. I London hade kriget satt sina spår på ett sätt som man än i dag kan finna tecknen på när man vandrar runt i kvarter av helt nya hus. På plats efter plats i Europa fanns och finns krigskyrkogårdarna men då liksom i dag kunde man också finna på resterna av de som stupat men aldrig blivit begravda.
Tallinn hade nästan inget kvar av sin gamla stadskärna. Riga var utbombat. I Vilnius som en gång kallades Östra Europas Jerusalem hade förintelsen också förintat stadens identitet. Av nära 300 000 judar före kriget fanns nästan inga kvar efter Nazitysklands brott mot mänskligheten. I dag finns en judisk församling på drygt 3000.
Europa var en mänsklig misär där grundläggande mänskliga värden under lång tid hade blivit satta på undantag. Föräldralösa barn. Krigskadade människor. Fattigdom och ransonering. Mänsklig förnedring i alla dess former. Bara i östra Tyskland räknar man med att över 2 miljoner kvinnor blev våldtagna av de framryckande ryska trupperna. De tyska trupperna hade i den andra riktningen gjort sig skyldiga till samma övergrepp och än mycket mer därtill. Respekten för mänsklig värdighet hade i Europa lidit ett unikt nederlag med vidriga konsekvenser för dess medborgare. Så såg Europa ut för drygt 50 år sedan.
Det tog inte många dagar efter krigsslutet förrän Europa var delat. I praktiken hade det delats redan innan. Av de allierades ledare i Jalta och av arméer som tävlade med varandra för att säkra land inför den delning som Stalin tidigt bestämt sig för vilket de allierades ledare var mer Churchill eller mindre Roosevelt medvetna om.
Winston Churchill gav ett år efter krigsslutet, och efter att ha förlorat parlamentsvalet, klassiska ord till denna delning av Europa i sitt tal i Fullton, USA: From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic an iron curtain has descended across the Continent.
Churchill såg det uppenbara hot mot européernas fred, frihet, demokrati och välstånd som denna järnridå var ett omedelbart uttryck för. Och han såg att hotet mot den europeiska kulturens gemensamma nämnare hotade den europeiska friheten. Behind that line lie all the capitals of the ancient states of Central and Eastern Europe. Warsaw, Berlin, Prague, Vienna, Budapest, Belgrade, Bucharest and Sofia, all these famous cities lie in what I must call the Soviet sphere, and all are subject in one form or another, not only to Soviet influence, but to a very high, and in many cases, increasing measure of controll from Moscow.
Resultatet av det sovjetiska förtrycket blev marionettregimer, nya decennier av utrensningar, avrättningar, Moskvarättegångar, deportationer, förtryck, förnedring, rädsla samt planekonomins löjeväckande oförmåga liksom partipampars lika löjeväckande övertro på sig själva och sin förmåga att skapa välfärd. Absurda grymheter, koncentrationsläger och diktaturens paranoida föreställningar om sig själv och om sina undersåtar ledde till en ny mänsklig misär, både moralisk och materiell. Och det som aldrig skulle få hända igen blev en verklighet för halva Europas befolkning.
När jag de första gångerna besökte länderna i Östeuropa och i Sovjet var det som slog mig först den håglöshet som präglade människor man mötte och det materiella förfallet som syntes var man än gick. Det var schabbigt, smutsigt och fult. . Det fanns i grunden inget nytt som var vackert i dessa städer, det vackra och stilfulla låg i det som lyckats överleva krig och kommunistiska maktövertaganden. Den fredfulla omvandling av diktaturens samhällen som vi såg i Östeuropa var historiskt unik. Allra mest imponerande är den befrielsekamp som präglade våra baltiska grannländer. Med sång och med envishet parat med tusentals människors civilkurage la de grunden för sina länders frihet och självständighet. Därmed la de också en fredlig grund för hela vårt gemensamma Europa.
För Churchill var det så självklart att Europas folk måste skapa en garanti för att framtiden inte på nytt skulle bära med sig förstörelsen och förnedringen. Han talade i Zürich den 19 september 1946 för a kind of United States of Europe baserat på några av de mest grundläggande värden som andra världskriget hade utkämpats för. Let there be justice, mercy and freedom. The people have only to will it, and all will achieve their heart´s desire.
Nu är vi där, väldigt nära. Drygt 50 år efter det att Europa stod i ruiner och delades mellan demokrati och förtryck, drygt 10 år efter att frihet och demokrati återförde Warszawa, Berlin, Prag, Wien, Budapest, Belgrad, Bukarest och Sofia till sin europeiska tradition och historia.
De nya demokratierns medlemskap i EU kommer ge demokrati, frihet och respekt för mänskliga fri- och rättigheter i hela Europa. Det är rättstaten och det öppna samhället som nu tar ett steg framåt liksom den europeiska traditionen. För människorna i Europa innebär det att nya möjligheter öppnas, oberoende av var man är född.
Visst finns det i alla dessa nya länder en rädsla för de regleringar och det gemensamma beslutsfattande som utvecklade välfärdstater och marknadsekonomier på gott och ont präglas av. Och visst finns det en risk för ett gap mellan väljare och valda som kan märkas inte minst där demokratin är ny. Och EU-medlemskapet ställer krav som i det korta perspektivet upplevs vara inskränkningar av staters frihet men det är just för att garantera medborgarnas lika behandling i hela Europa.
Och visst har vi i vårt land liksom i andra länder all anledning att föra en debatt om hur mycket som skall göras på EU-nivå, hur fel den gemensamma jordbrukspolitiken är, och hur skadliga strukturfonders bidragsbyråkrati kan vara. Men det får inte undanskymma det faktum att i visionen om ett enat Europa är EU-maskineriet och de offentliga instanserna i Bryssel, Strassbourg och Luxemburg bara en liten del av människors liv och det nya samhälle