== Vinter i Vilnius, vår i Strasbourg ==
Det nya Europa börjar nu bli så gammalt att jubileerna avlöser varandra. I söndags för ett år sedan deltog jag i ett seminarium i Tallinn som var en del i firandet av att den Estniska kongressen sammanträdde första gången 15 år tidigare.
Och i söndags var jag i Vilnius för att ett år senare delta i firandet av Litauens återupprättande av självständighet den 11 mars 1991. Det byggde på en ensidig deklaration och några få länders erkännande men var likväl steg på vägen som då framstod som riskfyllda men i dag som oundvikliga.
Ser man tillbaka till denna tid så slås man både av hur nära och avlägsen den är. Nära, eftersom 15 år trots allt inte är så lång tid i ett samhälles utveckling, avlägset eftersom det var en annan värld och en annan tid vi levde i när Europa var delat. Det var en tid då socialismen härskade med brutalt förtryck på andra sidan Östersjön, människor som försökte fly dessa länder sköts ner, oppositionella deporterades eller mördades, självständighetssträvanden slogs ner med övermäktiga militära förband. Det var ett Europa som står i en bjärt kontrast till det Europa som jag resten av veckan såg i Strasbourg med demokratiskt valda företrädare från 27 olika länder, 27 eftersom Bulgarien och Rumänien har observatörer som deltar i arbetet.
== En annan tid och en annan värld ==
Det var också en tid då svenska socialdemokrater förespråkade förståelse och dialog med kommunistregimerna, fördömde dem som krävde fria val och demokrati i dessa länder, hyllade planekonomins relativa framgångar, förnekade att de baltiska länderna var ockuperade och uteslöt ett svenskt medlemskap i EU som ett hot mot vår säkerhet och Europas stabilitet ända fram till hösten 1990. Det är sannerligen inte socialdemokraternas Europa vi lever i i dag utan en annan tid och en annan värld.
För min del var det en fascinerande återkomst till Vilnius. Ett besök i Vilnius är ett besök i en del av ett Centraleuropa som samtidigt är Nordeuropa och Västeuropa. Barock som dominerande byggnadsstil i den gamla staden förenas med en arkitektur som är arv från en mer bysantinsk stil samtidigt som det katolska är tydligt närvarande när man står vid ett minnesmonument över stupade i frihetskampen.
Här förenas Europas många olika kulturer på ett sätt som jag inte tror finns någon motsvarighet till någon annanstans och här finns ett så ursprungligt språk att man inte kan komma närmare sanskrit i vår tid. Namn som Vytautas, Arkadijus, Gediminas, Bronius, Emanuelis och Giedre minner om många kulturer som har löpt samman i ett land som en gång när det begav sig sträckte sig från Östersjön till Svarta havet. Till råga på allt sägs Europas mittpunkt ligga två mil norr om Vilnius, jag vet inte riktigt hur man då räknar men det är säkert rätt på något sätt.
En gång i tiden kallades Vilnius Östra Europas Jerusalem, här bodde före andra världskrigets och Nazitysklands ondska över 300 000 judar, i dag finns här drygt 6000. Men under ledning av min värd Emanuelis Zingeris har ett nytt judiskt museum öppnats och denna gamla klassiska del av staden har fått en ansiktsupplyftning som gör att man känner sig i den nya tiden, långt från den gamla som präglades av förföljelser, förintelse och ovanpå det årtiondens socialistiskt förtryck.
Här utanför parlamentet avgjordes till stora delar Europas framtid de kalla vinterdagarna 1991. Det litauiska folket stod vakt utanför sitt parlament och de mobiliserade jägare, hemvärnsmän och kampsportsutövare för att inne i parlamentet, beväpnade med halsdukar mot gas och gamla jaktgevär mot automatvapen och kanoner för att försvara den självständighet som man då hade utropat.
Det finns lite skrivet om detta i min bok Frihetens värden en europeisk utmaning som nu trycks i en andra upplaga, för övrigt, och mycket mer finns att både säga och skriva om det som då skedde. Men slutresultatet var att de sovjetiska trupperna inte stormade parlamentet. Den internationella opinionen, reaktionerna från grannländerna och det litauiska folket först och främst stod i vägen. Litauerna och ett antal ledande personligheter visade ett kurage som la grunden för en fredlig utveckling av Europa, något som vi alla har anledning att vara tacksamma för. Det var en tid för hjältar, vilket också var tema för mitt anförande som finns här http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=92
Nu diskuterar Litauen ett inträde i eurosamarbetets innersta kärna. Förhoppningen är att komma med redan 2007 vilket förmodligen kommer visa sig vara för tidigt men det handlar förmodligen ändå bara om ett antal år. För svensk del innebär detta att vi under den kommande mandatperioden kan få se en Östersjö som från Finland i norr till Danmark i söder har sin valuta i euro eller som i Danmarks fall knuten till. Det blir en situation som vi måste förhålla oss till, inte minst på grund av att snabbt växande handelsflöden gärna tar vägen över de ekonomier som har samma valuta med mindre risk och större stabilitet. Ser man till kommissionens uppdaterade bedömning av den litauiska ekonomin http://europa.eu.int/comm/economy_finance/about/activities/sgp/country/commass/lt/ass_lt20052006.pdf så ser man att det är inflationen som är problemet, utan att vara alltför stort, samt stabiliteten på lite längre sikt.
På samma sätt som Litauens 15 års firande av självständigheten innebär att nya blad öppnas i historien innebär Slobodan Milosovic´s död att ett gammalt eländigt blad stängs.
Det är få i Europa utanför Serbien som sörjer denna man som var den politiskt ansvarige för folkmord och för de inbördeskrig länderna i det gamla Jugoslavien tvingades in igenom hans försorg. Nu kommer myterna om felbehandling och att han avsiktligt bringades av livet att florera även trots att ryska obducenter har intygat att han dog en naturlig död – med de spänningar det kommer att ge, liksom risken för att han får en martyrstämpel utan någon dom för sina handlingar. Detta hjälps inte upp av att han i morgon ska begravas i Serbien i sin hemstad Pozarevac, efter att ha stått lit de parade i Belgrad sedan i torsdags med hyllningar från sitt socialistpartis medlemmar.
Värre är att rättssaken som sådan aldrig blir fullföljd. Det blir lättare för dem som så vill hävda att han var oskyldig, att det som hände stod utanför de ledandes kontroll. Och det blir lättare att låta historien sudda ut minnet och kunskaperna om det som drabbade tusentals människor på grund av Milosovic´s ledarskap. Därför är det nu ännu viktigare att resterande krigsförbrytare utlämnas till Haagdomstolen.
Det är viktigt också av det skälet att det ska stå klart för våldsverkare av detta slag att rättvisan hinner dem i kapp med de konsekvenser det får för deras liv och eftermäle. För dem som drabbas och för deras efterlevande är detta en viktig del för en ny framtid. Nu hann döden i kapp Milosovic före rättvisan gjorde det. Det är en tragedi för dem som sett fram emot rättvisa bli skippad och för dem som fått sina liv förstörda. Men det är också ett bakslag för alla dem som vill hävda att den internationella rätten gäller alla och når alla.
Milosovic död innebär att samtliga de ledare som företrädde sina länder och befolkningar under Balkans mörka år nu har gått ur tiden. Och om det innebär att det nu utan att rättvisan mot Milosovic fick ha sin gång går att lämna historien bakom sig är det bra.
== Vårens toppmöte i EU ==
I nästa vecka, den 23 och 24 mars träffas Europeiska rådet i Bryssel för det sedvanliga toppmöte som avhålls under varje ordförandeskap i denna huvudstad för EU. Detta möte kommer att ha sitt fokus mot Lissabonprocessen och energipolitiken. I Europaparlamentet var detta möte föremål för diskussion och en resolution under onsdagen och torsdagen. I mitt inlägg http://www.europarl.eu.int/sce/data/cre/doc/S0004963.doc i debatten poängterade jag vikten av att bekämpa den nya protektionism som nu sprider sig till i stort sett varje fråga.
Sex frågor kommer på torsdag och fredag att bli särskilt viktiga för att se om de europeiska ledarna menar allvar med att göra de förändringar som krävs för att det ska hända något utanför sammanträdesrummet.
== Forskningen ==
Den första är forsknings- och utvecklingsinsatserna där kommissionen kommer vilja att följa upp gentemot medlemsstaterna, att man når upp till 3% av BNP som är det mål man har tagit på sig när det gäller nivån på resurser till forskning och utveckling i medlemsstaterna.
I dessa tre procent ingår det privata näringslivets satsningar vilket är olyckligt eftersom det leder till att medlemsländerna bedöms olika, och bedömer sig själva olika, beroende på hur stor andel som det privata näringslivet bidrar med. I Sverige ligger den offentliga sektorn, tillsammans med några andra länder, i botten vad gäller forskningsinsatser medan näringslivet, tack vare framförallt företag som Ericsson, Astra-Zeneca och SAAB, ligger i topp. Det som ligger i medlemsstaternas händer är satsningarna på den offentliga forskningen, vilket också är den som dominerar den grundläggande forskningen där Europa behöver bli bättre.
== EIT ==
Den andra frågan handlar om kommissionsordföranden Barrosos förslag till ett European Institut of Technology. Det är ett förslag som mer handlar om att uppnå en symbol för den forskning av världsledande kvalitet som man gärna vill uppnå än att faktiskt göra det som krävs. Forskningskvalitet uppnås inte genom nya institut och det är heller inte för få institut som håller Europa tillbaka utan för lite resurser till dem som vi har. Ytterligare ett institut med EU-finansiering kommer inte att förändra detta, snarare kommer det innebära mindre resurser än vad som annars varit möjligt till de europeiska institutioner som annars kunnat ta del av dessa.
Både dessa frågor anknyter till debatten om det sjunde Forskningsprogrammet som under Strasbourgveckan varit en av de stora arbetsuppgifterna för min del eftersom tidpunkten för ändringsförslag på rapportören Buzeks rapport http://www.europarl.eu.int/meetdocs/2004_2009/documents/pr/571/571052/571052sv.pdf
gick ut och satte fokus på de diskussioner som detta krävde inom den styrgrupp för forskningsprogrammet som vi har inom EPP.
Frågan om EIT berörde jag i en artikel i Financial Times http://www.gunnar.moderat.se/?use=artikel&id=82 där jag också berörde ett av huvuddragen i mina ändringsförslag.
För att skapa ökad kontakter mellan universitet och forskningsinstitut vill jag öka mobiliteten av forskare ytterligare samtidigt som jag vill att de institutioner och forskningsprojekt som attraherar den nya generationen forskare ska få större stöd genom en forskningsvoucher som följer forskare som väljer att verka i ett annat land.
På det viset kan vi stödja en utveckling mot excellens inom olika forskningsområden och akademiska discipliner utan att det krävs stora centrala beslut präglade av politik utan enbart genom den aktiva forskningsgenerationens preferenser för forskning som de ser som banbrytande. Jag är helt säker på att alla dem som en gång ansåg att skolpengen var ett omöjligt projekt kommer att anse detta vara orealistiskt, men de hade ju som sagt fel.
På måndag nästa vecka fortsätter arbetet med det sjunde forskningsprogrammet, bland annat genom att kommissionen då presenterar sitt förslag till regler för deltagande i forskningsprogrammets projekt http://www.europarl.eu.int/meetdocs/2004_2009/documents/com/com_com(2005)0705_/com_com(2005)0705_sv.pdf där jag är rapportör för EPP-gruppens del.
== Tjänstedirektivet ==
Den tredje frågan kommer att handla om tjänstedirektivet. Den innehåller en lång rad av olika motsättningar. Mellan nya länder och de gamla, mellan länder med en mer öppen syn på marknadsekonomi och de med en mindre. Mellan länder som har reformerat och länder som inte vill reformera.
Tjänstedirektivet som det antogs av parlamentet i februari blev tyvärr ett litet steg som inte lever upp till de krav som ställs för att den europeiska ekonomin ska få en ny tillväxtkraft. Det är nu en liten del av den europeiska tjänsteekonomin som öppnas upp samtidigt som de grunder för undantag som social trygghet, allmän säkerhet – som anges är diffusa och förmodligen kommer att leda till domstolsprövningar av det slag som skulle undvikas genom ett nytt direktiv.
Samtidigt har en lång rad olika tjänsteområden undantagits från direktivets omfattning, som säkerhet, transporter, taxi, spel, barnomsorg, audivisuella tjänster och allmännyttiga tjänster vilket innebär att bland annat skola och högre utbildning, allmän sjukvård, barnomsorg samt bemanningsföretag. Likväl är direktivet ett visserligen litet men likväl ett steg för att underlätta tjänstehandeln inom de områden som är inkluderade. Ett antal medlemsstater, framförallt de nya men även tidigare som Storbritannien kommer kräva ett större steg och varje förändring som utvidgar tjänstedirektivet är bra.
En besvärlig fråga som kommer att vara i fokus för de fortsatta diskussionerna är de villkor för undantag som nu finns i parlamentets version. De är oklara och handlar om allmän säkerhet och social trygghet. Några grunder för undantag som hade öppnat upp för ren protektionism tog bort genom bokstavligen moderata aktiviteter i slutskedet, när vi fick klart för oss att det i kompromisstexten även hade skrivits in konsumentpolitik och socialpolitik som grunder för undantag. Det är svårt att se att Europeiska rådet kommer överens om ett förslag med samma begränsade omfattning nu i nästa vecka. Det talar för att frågan kommer att leva vidare till hösten och det finska ordförandeskapet. Det är bra för tjänstedirektivets slutliga utformning.
I vilket fall som helst kommer kommissionen att publicera ett nytt förslag den 4 april som syftar till att knyta ihop läget efter parlamentets beslut och Europeiska rådets överläggningar. Och då får vi också se vilka möjligheter det finns att få ett beslut under detta året, under våren eller hösten.
== Fria rörligheten ==
Den fjärde frågan handlar om den fria rörligheten som kommer upp till diskussion igen eftersom de som vill förlänga sina undantag måste anmäla det nu. Länder som Grekland, Spanien och Finland har redan deklarerat att de inte kommer att vilja göra det utan vill öppna för fri rörlighet. Irland som tillsammans med Storbritannien och Sverige är de som tillämpar öppenheten mot de nya länderna är kanske det mest intressanta exemplet.
De tar emot 10 000 nya arbetstagare i månaden från de nya medlemsländerna. Det är ett mått på den irländska ekonomins dynamik att så många söker sig dit och får jobb men det visar också att de som kommer från de nya medlemsländerna söker sig till de länder där jobben finns, inte där bidragen finns.
== Finansiella perspektivet och energin ==
Den femte frågan kommer att handla om det Finansiella perspektivet, och där har ännu inget skett. Dagarna före rådet kommer det att avhållas ett möte mellan kommission, råd och parlament som förmodligen inte kommer att leda till att parlamentets majoritet får det som man kräver som ett minimum, det leder till att diskussionerna kommer att fortsätta våren ut.
Den sjätte frågan med tillväxtperspektiv kommer att handla om energifrågorna och beroendet till Ryssland. Kommissionen grönbok andas väldigt mycket vilja att komma överens med Ryssland om ett fördjupat samarbete kring energifrågor, efter den oro som de ryska förhandlingarna i början av året skapade. Det är väl i och för sig viktigt men att låta den nya europeiska energipolitiken utformas för att säkra leveranserna från Ryssland innebär att man börjar i fel ände.
Europa måste prioritera en energipolitik som minskar beroendet till Ryssland, inte en energipolitik som i första hand vill säkra leveranserna från Ryssland, då är man nämligen väldigt nära ett växande politiskt beroende.
== Men annat kan lätt dominera ==
Många andra frågor kommer att ha sin betydelse vid europeiska rådet. Det gäller inte minst hur EU ska hantera den Hamasledda regeringen i den palestinska myndigheten liksom fortsatta ställningstaganden till Iran och dess kärnenergiutveckling.
Händelseutvecklingen i fängelset i Jenin, från att de engelska övervakarnas säkerhet inte kunde garanteras, till att fångar var på väg att lämna det till att israelerna gick in och tog hand om de fångar som den palestinska myndigheten visserligen ansvarade för men inte tog ansvar för, har inte underlättat någonting.
Och det är svårt att se något enskilt steg i denna process varit nödvändigt eller bidragit till fred och säkerhet. Några kommentarer kring detta har jag gjort i min blogg på www.gunnar.moderat.se som jag inte här tänkte upprepa. Men en sak tror jag är viktig att understryka. Om inte den demokratiska världen förmår att se Mellersta Östernkonflikten i ett vidare perspektiv, som en konflikt mellan politiska idéer där regimer och grupper hotar att utplåna ett land kommer man inte kunna agera med konsekvens mot dem som hotar freden. Och man kommer heller inte med trovärdighet kunna ställa de krav på Israel som bör ställas om man inte agerar konsekvent mot grupper och ledare som ser demokratin som sådan som ett hot och som ett gift.
Med detta får fredagskvällen börja. För den som vill ägna några timmar åt läsning rekommenderas Svensk Tidskrift som nu finns nylanserad i nätform http://www.svensktidskrift.se/ samt en policy briefing av Anders Åslund om Rysslands roll i G8 arbetet http://www.iie.com/publications/pb/pb06-3.pdf och de krav som bör ställas på Ryssland.
En god helg,
Hälsningar
Gunnar