På förmiddagen i dag hade jag ett möte med företrädare för det Serbien som vill Europa och modernisering. Det är inte helt självklart val i ett Serbien som också slits mellan de gamla konflikterna och de nya konflikter i Europa som Ryssland skapar genom sin aggression och underminering av politisk stabilitet. För min del understryker det hur viktigt det är med öppenheten och reformkraven. Och det är viktigt att klargöra att ett Serbien som lierar sig med ryska intressen stöder värderingar som står i strid både med det öppna samhället och med ett medlemskap i Europeiska unionen. Det kommer att kräva både stöd till reformvänner och krav på Serbien som sådant.
Dagen ägnades också samtal med Europeiska bankmyndighetens ordförande Andrea Enria och den kommande bankstrukturlagstiftningen. Frågan om hur vi kan undvika en fragmentering och vilken roll så kallade universalbanker ska få spela har en avgörande betydelse för vi ska kunna få fart på investeringar i små och medelstora företag och hela det europeiska näringslivet. Det gör att jag vill vara rätt noggrann när vi går vidare med lagstiftning om den framtida bankstrukturen. Fokusera på risker men inte i onödan slå sönder strukturer som kan ge likvida marknader.
I utskottet återkom vi till dessa frågor och framförallt risken för en fragmentering av den europeiska finansmarknaden. Det leder till svagare finansiella marknader och sämre rörlighet för kapital i unionen. Mot den bakgrunden vill jag se till att den lagstiftning vi ska få plats håller samman hela EU.
Vi hade där också en djupdykning i de delegerade akter för bankkrislagstiftningen som vi klarat av, trodde vi, men där den så kallade nivå två frågorna nu dyker upp, det vill säga det som är myndighetshantering men som likväl ska kontrolleras av parlamentet. Mitt budskap till kommissionen var att inte ge efter för de medlemsstater som nu vill vinna tillbaka i de frågor man förlorade när vi gemensamt lagstiftade om hanteringen av banker i kris.
I dag har också frågan som hela Bryssel nu fokuserar på varit uppe i ett antal interna möten, nämligen den framtida kommissionen och de utskottsutfrågningar som vi nu står inför. Ett viktigt steg framåt är uppfyllandet av mitt förslag om en vice ordförande som ska syssla med antibyråkrati och bättre reglering.
När det gäller ett antal andra nominerade kommissionärer noterar jag att socialistgruppen signalerar att man vill angripa de kommissionärer som i tidigare befattningar har lyckats genom ekonomisk politik återställa finansiell balans och ekonomisk tillväxt medan man helhjärtat ska försvara den franske nominerade kommissionären Pierre Moskovici, som i sin roll som fransk finansminister inte bara misslyckades att leva upp till stabilitetspaktens krav utan också angrep dem.
Att han nu ska svara för stabilitetspakten är en besvärlig ansvarsfördelning som ställer krav på att samarbetet med två av kommissionens vice ordföranden Jyrki Katainen och Valdis Dombrovskis som har koordinerande roller vad gäller euron ach vad gäller ekonomisk tillväxt ger balans. Det återstår att se hur vi ska hantera detta i de kommande utskottsförhören.
Och så blev det också tillfälle att ha ett avskedssamtal om läget för den digitala agendan och telekommarknaden med avgående kommissionären Neelie Kroes. Vi noterade att mycket har vi lyckats med, men mycket återstår. Det som förhoppningsvis ska kunna hända inom detta område för att skapa en gemensam telemarknad är i sin tur avgörande för Europas roll när det gäller den digitala ekonomin och konkurrenskraft i en vidare bemärkelse. Och den frågan kommer jag återkomma till.