Hemma från Strasbourg ser jag att frågan om kvotering i företagsstyrelser kommit upp igen. Och därmed ytterst frågan om vi ska använda kvotering för att den politiska makten ska få den bild av samhället som man vill ha. Det leder till att människor blir invalda på olika villkor beroende på vilket kön man har, eller om det är något annat kriterium som används. Så blir den enskilde mindre viktig, istället blir hon eller han företrädare för en grupp snarare än individ på egna meriter.
Och var drar man gränsen för vad och var staten ska styra över andra, det må vara företag, föräldrar, forskare eller TV-program? Överallt kan vi diskutera kvotering för att uppnå det vi vill uppnå, men vi uppnår sällan det vi vill uppnå genom att göra om statistiken. Bättre att underlätta för människor att förverkliga sina drömmar och möjligheter. Moderniseringen av det svenska samhället har handlat om att definiera den enskilde i hans eller hennes kapacitet som individ och inte beroende på vilket kön eller grupp man tillhör.