[BILD1]Fotbollsfesten är över för denna gång. Snart börjar EM-kvalen och med dem ständigt upptrissade förhoppningar. I tomheten efter svenskarnas förlust mot Tyskland kan det vara bra att komma ihåg att samma sak hände en lång rad andra länder, som till exempel Holland, Mexiko och Ecuador. Även bra lag förlorar i en tävling som på sätt och vis är som en serie nationella tragedier skapade av de upptrimmade
förväntningar och förvåning över att även det andra laget vill vinna, och har tagits ut och tränat för att göra det. PÅ det viset är det välgörande att läsa BBC om VM och resultaten. Det är som att de inte förstår vad som har hänt. De verkar vara helt fokuserade på andra länder och på England. De saknar vårt perspektiv och verkar knappt förstå vilket bakslag Sveriges förlust var.
Medias roll i denna berg- och dalbana är betydande. Inför matchen förhoppningarna och avslöjandet av de hemliga planerna, efter matchen den hårda domen mot alla. Det brukar sägas att det är en tragedi att det inte är hårfrisörer och taxichaufförer som styr världens öden, men frågan är om världens sportjournalister är ännu mer felplacerade.
[BILD2]Det finns två reflektioner kring allt detta. Den ena är att fotbollen, liksom idrotten som sådan, är en glädje och folkfest när det drar ihop sig men att media skruvar upp, eller artikulerar förväntningar och förhoppningar till en känsla där förlust är antingen omöjligt eller oacceptabelt. På samma sätt fungerar media kring andra skeenden, politiska eller ekonomiska.
Den svenska modellen, de svenska företagen, de svenska forskarna och de svenska uppfinnarna är de främsta och beundrade av alla andra, ända tills vi förlorar, då måste lagkaptenerna gå. I så fall är det hög tid att lagkaptenerna får gå, för svenska företag växer inte fram, svenska forskare tappar terräng på grund av vikande forskningsanslag och andra länders uppfinnare blir bättre uppmuntrade. Vi lever däremot just nu rätt bra på de gamla spelarna. Eller levde. Jobben kommer ju inte fram utan att nya spelare tar plats.
Den andra reflektionen handlar om globaliseringen. Världen består inte längre av ett antal lag från Europa och Latin-Amerika. Världen har flera stora fotbollsnationer. Och nya nationer reser sig plötsligt och slår de gamla, eller åtminstone hotar dem. Så var det med Senegal förra gången, så höll det på att bli med Paraguay denna gång och så går det för andra. Gamla segrar räcker inte längre. Även detta gäller i ekonomin. Världen är fylld av nya industrinationer som utmanar de gamla. Då gäller det att vi inte berusas att tro att vi är de bästa bara för att vi är vi.
Till skillnaden från fotbollen är det svårare att komma igen i den globala ekonomin när man har förlorat decennier i investeringar i utvecklingskraft och forskning. Det hjälper inte att byta lagkapten när man förlorat decennier av tillväxt. Det kommer ta tid att ta sig tillbaka till 1970-talets position i världsekonomin, det kommer att kräva en konsekvent reformpolitik de kommande åren för att slå vakt om den position vi har i dag. Det skulle kunna vara något att tänka på i soffan under kommande matcher när andra spelar. Då är det lättare att se på det som sker med perspektiv.