I fredags presenterade de nordiska försvarsministrarna en gemensam syn på hur det nordiska försvarssamarbetet kan utvecklas. En grund för den gemensamma artikeln är Rysslands krigföring i Ukraina, dess många brott mot internationell rätt samt hot och provokationer mot bland annat de nordiska och de baltiska länderna.
Detta har lett till ryska reaktioner mot de tilltänkta planerna med ord som att detta är ett hot mot Ryssland. Förvånande nog tenderar svenska media att rapportera ryska hot som att det är ett problem att de nordiska länderna stärker sin gemensamma förmåga att försvara sig mot ryska hot.
Det finns ingen vare sig i Moskva eller någon annanstans som på fullt allvar skulle kunna hävda att de nordiska ländernas samarbete skulle vara ett hot mot Ryssland. Det är tvärtom en reaktion mot en försvarsförmåga som skulle bättre kunna möta de hot som Ryssland i dag riktar mot andra länder. Det är inte det nordiska försvarssamarbetet som utlöser hoten utan hoten som utlöser ett ökat samarbete, så som självständiga länder har en självklar rätt till.
Tanken att ryska hot mot de nordiska länderna inte bör ge några reaktioner bygger på tron att några hot därmed inte skulle riktas mot länder som inte kan försvara sig. Men Ryssland har redan visat att man är berett att hota andra länder, framförallt om de inte kan försvara sig.
Regimen Putin ogillar att utrymmet för att hota andra blir mindre desto större förmåga vi tillsammans har för att möta hoten.
Nato övar i dag i Estland och i de andra baltiska länderna på grund av kriget i Ukraina och de hot och provokationer som Ryssland riktar mot andra och liksom det hot som fortsatt rysk upprustning innebär. Det ger Estland och vår egen del av världen en större trygghet än om Ryssland kunde få fritt fram för sin maktpolitik.
Tanken på att Ryssland skulle hota mindre om vi hade mindre förmåga att möta deras hot är naiv och farlig. Den är överkörd av verkligheten.