Antisemitismen är en särskild farsot. Den är en rasism men den går flera steg vidare från rasismens fördomar, hat eller nedsättande skällsord. Den bygger på att människor av judisk börd ska utrotas därför att de inte har rätt att leva. Inget civiliserat samhälle kan överleva utan att ständigt bekämpa denna farsot.
Därför är det fullständigt oacceptabelt att kampen mot antisemitism görs till ett partipolitiskt spel. Det som gör mig särskilt berörd är att några aktörer, från företrädare av regeringen till förment upplysta debattörer, söker göra begreppet antisemitism till ett ord utan innehåll. De gör kampen mot antisemitismen en otjänst som är både ofattbar och ovärdig. Det är dessutom djupt ovärdigt att använda några av vårt samhälles mest beundrade och uppskattade medborgare, de överlevande, till kort i detta spel. Det var och en av dem säger är värt att lyssna på och reflektera kring för oss alla men att använda dem som medel i en partipolitisk debatt är skamligt.
Det är desto skamligare som det innebär att man vänder bort blickarna från den antisemitism som inte bara finns utan som växer. Den har gjort Malmö, Sveriges tredje största stad, till en stad där judar känner otrygghet i och som alltfler flyttar ifrån. Men det har också påverkat vårt land i sin helhet. Judar känner otrygghet och möter hat. Inför detta har vi stått alltför handfallna, delvis i tron att det inte kan ske i vårt land. Men det händer i vårt land och det är en skam.
I skolor vågar lärare inte undervisa om Mellanöstern och Israel. Judiska lärare tiger om sin identitet. Unga judar vågar inte bära judiska symboler. Detta beror inte vare sig på Sverigedemokraterna eller på det ökade väljarstöd de har fått. Sverigedemokraterna är inte nazister om man vet och fäster allvar vid vad nazism är. Frågan om hur man ska förhålla sig till Sverigedemokraterna är en fråga för sig, om man ska se till sak eller om man tror sig begränsa dem genom att isolera dem. Men för mig är det helt klart att vi i Sverige inte har någon fascistisk våg genom valmanskåren, eller inom LO, även om det är detta som regeringens företrädare, inklusive statsministern, nu har börjat insinuera. Sverige är ett land stabilt i demokratiska värderingar.
Däremot för Sverige en utrikespolitik som utmålar just Israel som nation och ett samhälle värd kritik långt mer än vidriga diktaturer som Iran, Syrien eller Saudiarabien. Den demokrati som är ensam och hotad av länder och rörelser som vill utplåna den attackeras av Sverige mer än något annat land i Europa och i västvärlden. Den antisemitism som möter Israel har den svenska regeringen varit förvånansvärt och skamligt tyst inför. Den kritik som är unik från Sveriges sida innebär tyvärr i många fall att Sverige gjort gemensam sak med de länder som hatar Israel för att det är en judisk stat.
I Malmö går det inte att bortse från socialdemokratins roll i att acceptera antisemitismen även inom sina egna led liksom man har gjort genom att med ledande företrädare ge legitimitet åt hatet av judar. Innebär det att Socialdemokraterna kan misstänkliggöras när det gäller antisemitism. Nej, men man har inte tagit itu med de interna problem som ständigt återkommer. Det är som med Labour i Storbritannien, där problemet är väldigt mycket större.
Man har också accepterat att delar av den egna rörelsen – Socialdemokrater för tro och solidaritet – utvecklat samarbete med Muslimska brödraskapet. Man har inte runt om i landet klargjort att antisemitism är oacceptabelt inom partiet oavsett varifrån man kommer. Stefan Löfven fördömer men han gör inte det som måste göras. Acceptansen för att missförhållanden består i ett regeringsparti som styr i Sveriges tredje största stad, som blivit känd över hela världen för judars otrygghet, är en fara i sig. Att de som vill försvara Januariöverenskommelsen till varje pris hellre blickar bort från denna verklighet är en ytterligare otjänst i kampen mot antisemitismen.
Men innebär detta att socialdemokratins ledning bör misstänkliggöras eller vara olämpliga i att dela ut pris för arbetet mot antisemitism. Nej, men det innebär att vi alla måste se de faror som finns i vårt samhälle och att vi inte ska underminera kampen mot antisemitism genom att göra den till ett ovärdigt politiskt spel. Sveriges judar förtjänar vårt stöd och vår gemenskap oavsett vilken politisk uppfattning de har och oavsett vilken politisk uppfattning vi var och en av oss har. Den fronten ska inte försvagas genom simpelt politiskt förtal.