EU:s medlemsstater har ställt sig bakom den så kallade 2020-strategin, EU:s tillväxtstrategi som syftar till att skapa en smart och hållbar ekonomi. Budskapet är tydligt: EU behöver minska skulderna och öka tillväxten.
Tyvärr agerar Europas ledare just nu tvärtemot dessa tillväxtvänliga politiska deklarationer. I förhandlingarna om EU:s sjuårsbudget 2014 – 2020 vill flera medlemsstater kraftigt minska de anslag om 80 miljarder euro som EU-kommissionen föreslagit till forskning och innovation. Det är goda nyheter för Kina, Indien och andra tillväxtekonomier, men dåliga nyheter för Europa. Att attrahera världsledande forskare och bygga globala forskningscentra i Europa är avgörande för att skapa framtidens jobb och tillväxt.
Mindre pengar till forskning får negativa konsekvenser för tillväxt och välstånd i hela EU. Globalt konkurrenskraftiga forskningscentra i EU skapar synergier och positiva effekter för unionen i sin helhet. Precis som Apple i dag generar välstånd i hela USA bortom Kaliforniens gränser kan vi skapa europeiska Google och Apple. Men det kräver forskning för framtiden.
Europarlamentet har tidigare uttryckt att forskningsbudgeten måste öka kraftigt efter att jag och andra drivit kravet om en dubblering. Motkrafterna är starka. Just nu ser det ut som om de gamla strukturerna, med jordbrukslobbyister och regionalpolitiker i spetsen maler ned de framtids- och tillväxtinriktade forskningsambitionerna. Avancerad forskning riskerar bli en restpost i EU:s långsiktiga budgetarbete. Vetenskapssamhället måste därför höja sin röst, såväl i Bryssel som i Europas huvudstäder.
Europeiska ledare måste välja mellan en budget som cementerar föråldrade strukturer och en modern budget för framtiden. Jag vill välja kunskap framför jordbruk.
vice ordförande i EPP-gruppen, Europaparlamentet
UNT 22/11 2012