Minnesdagen för förintelsen var I går. [BILD1]Datumen är den dag då Auschwitz befriades 1945 och den hemska verkligheten blev avslöjad in i minsta detalj. Under helgen ledde jag en delegation europeiska parlamentariker, från nationella parlament och från Europaparlamentet, på ett besök i just Auschwitz och den verkliga dödsfabriken Birkenau tre kilometer där i från. [BILD2]
Vi la ner en krans vid dödens mur, en mur i Auschwitz-lägret som regelbundet användes för arkebuseringar och vi hade en ceremoni för hågkomst vid Birkenau, där järnvägsspåren tar slut och gaskamrarna och kremeringen nu ligger i ruiner, efter att nazisterna i krigets slutskede sprängde dem i förhoppningen att de därmed skulle dölja sina brott.
Att besöka dess a läger, att se barnens kläder som de fick lämna ifrån sig, människornas skor, kammmar, resväskor och alla andra tillhörigheter som de fick lämna ifrån sig är att vandra på en annan planet eller i en film. Men det otroliga och det overkliga var verklighet. Det hände och det hände på vår planet, i en tid som inte är mer avlägsen att alla som är 63 år och mer är födda under den tid då det obegripliga blev till en tragisk och makaber verklighet, skapad av människor i en stor och uppsåtlig skala och i en industriell form som ger en bild av den ultimativa ondskan. [BILD3]
Att vandra in under den vidrigt välkända parollen Arbeit macht Frei är en surrealistisk upplevelse, att se järnvägsspåren sträcka sig in i lägret och se spårens slut en kilometer in i lägret säger oss något om att även det obegripliga och overkliga kan hända. Det var människor som vi som gjorde det inom ramen för en idé som byggde på hat och människoförakt. Därför kan det hända igen, det som inte får hända igen, om vi inte ser till att det inte händer igen.
Det kräver en viss blindhet för att se att ett motsvarande hat finns även i dag, även i dag finns ideologier som predikar hat och andras utrotning eller eliminering. Och det ställer krav på politiken och på våra aktioner. När jag hälsade de olika parlamentarikerna välkomna till vårt arrangemang sa jag:
It was the responsibility of human beings like we all are but the consequence of ideas that we all must right. The worst thing we can do is to believe that the unbelievable can never happen again just because it is unbelievable. The best thing we can to is to secure that it can´t happen again.
That is the lesson from the remembrance of Auschwitz and our visit here; it is a European experience that must be taken seriously of us all, parliamentarians from all over Europe, from National parliaments as well as from European Parliament.
The unbelievable happened here. It did happen here and being here is an unavoidable confrontation with a reality telling us that the unbelievable can happen. The unbelievable cruelties and the decline of civilization that took place here is a tragic and for us all hurting reality in European history. And it is a reminder to us all that the worst and unbelievable things can happen if we dont defend the fundamental values of freedom and respect for every human being.
