Kvällens debatt i riksdagen om Lissabonfördraget handlar om EU ska kunna fatta beslut i de områden där vi vill att EU ska kunna fatta beslut. Så enkelt är det.
På det viset handlar det inte om att tillföra ny kompetens till EU därför att det handlar om frågor där EU i dag har svårt att fatta gemensamma beslut även när det gäller frågor som är gemensamma. Brottsbekämpning är ett exempel, miljöfrågor coh energi andra.
Det intressanta är att motståndarna till fördraget oftast inte är emot att gemensamma beslut ska fattas i dessa frågor, de är bara emot att de ska kunna fattas genom beslutsregler som gör det möjligt för 27 medlemsstater att komma överens.
Genom att parlamentet blir delaktigt i beslutsprocessen i fler frågor än idag blir det också tydligare vem som bär ansvaret. Det är inte till nackdel för demokratin.
Tyvärr finns i det nya fördraget med förslaget till en vald ordförande för Europeiska rådet. Det är ett ansvar som faller på Göran Persson mer än andra. Han uppträdde svekfullt mot Sveriges riksdag som var emot genom att likväl föreslå och driva frågan.
Men i det stora hela är fördraget ett steg framåt för tydligare regler och tydligare ansvar i en union som kan ta emot fler medlemmar.