Plötsligt har Sverige en vice talman som föraktar människor från andra länder. Samtidigt har vi fått en regering vars program är att bryta med den politik som gett oss den högsta sysselsättningen i Europa. Det är svårt att förklara.
Ett samhälle som fastnar i statiskt fördelningstänkande förlorar i dynamik och tillväxtkraft och föder tron att den enes välfärd alltid betalas av den andre. Så öppnas porten för främlingsfientlighet och sociala spänningar.
Därför ställdes heller aldrig den fråga som borde varit denna valrörelses viktigaste: hur det kan komma sig att det mest öppna samhället i Europa också varit Europas starkaste ekonomi?
Sverige har inte fått en ekonomi i misär och sönderfall. Invandringen till Sverige har inte urholkat välfärden. Socialdemokraternas svartmålning av svensk ekonomi och Sverigedemokraternas svartmålning av människor från andra länder tjänade varandra destruktivt väl i denna valrörelse.
Tron på att budgetteknikens krona för krona också gäller som norm för ekonomisk politik och för vår samhällsutveckling har reducerat våra perspektiv så vi inte kunde se det mest uppenbara framför oss: att vår välfärd vuxit samtidig med att fler människor kommit till Sverige.
Sveriges mottagande av människor från andra delar av världen har inte fört oss till ruinens brant och har inte urholkat vår välfärd. Vi har istället, trots den globala krisen, fått fler skattebetalare och fler som utför sysslor som ska utföras, mer pengar till offentlig välfärd och en stadig tillväxt av välstånd.
Bara Tyskland med sina låglönejobb slår Sverige i frågan om fler jobb sedan 2006. Sverige har Europas högsta sysselsättning, med en kvinnlig sysselsättning långt över länder som Tyskland, Belgien och Österrike som ibland pekats ut som föredömen.
Den svenska arbetslösheten är hög utifrån våra politiska ambitioner men lägre än i de flesta andra länder, den beror inte på färre jobb utan på att fler vill och kan ta ett jobb. Det är en viktig skillnad som ger oss möjligheter för framtiden om jobben får fortsätta växa.
Verkligheten, inte bara i Sverige utan också i länder som Tyskland eller Storbritannien, har visat att öppenhet förenas med dynamik och tillväxt.
Det beror självfallet på att de som flyr eller flyttar till ett annat land gör det dit man vill och kan ta emot dem, där det finns arbete och välfärd. Länder som Kina, Ryssland eller Iran har däremot inte så stora flyktingströmmar.
Själv lever jag hellre i ett land dit människor vill fly än i ett land dit ingen vill komma. Det innebär inte att vi kan lösa alla världens problem eller att vi kan ta emot alla, eller att det är problemfritt när människor kommer från andra kulturer, men som ett betyg på ett samhälles mänskliga kvaliteter ger flyktingströmmarna ett tankeväckande budskap.
Men ett annat skäl till att öppenhet förenas med tillväxt är att invandrare och flyktingar i ett öppet samhälle kan bidra till arbete och välstånd. När arbetsmarknaden växer växer också ekonomin. Människor från andra länder skapar och utvecklar liksom människor som fötts här. De kör taxi, städar, vårdar, forskar och startar nya företag.
Med nya perspektiv föds nya tankar och idéer. Det är inte i de mest slutna samhällen – eller de mest socialdemokratiska – som vi ser den största tillväxten och bästa välfärden utan där vi som medborgare möter nya perspektiv.
Tror vi välfärden är statisk blir privata alternativ, mångfald, sänkta skatter och vinst en samhällelig förlust eftersom pengarna då tros försvinna från välfärden istället för att ge en bättre välfärd. Då blir varje ny människa ett hot mot din och min välfärd.
Men det är fel. Dynamiska samhällen utvecklar mer än som är givet. Nya tankar, nya jobb och nya företag ger en starkare välfärd och större välstånd.
Sverige bör vara ett sådant land, som ser den enskildes möjligheter, som präglas av en frihet för människors skaparkraft och deras förmåga att växa istället för att fastna i inskränkthet och statiskt tänkande.
Gunnar Hökmark, moderaternas delegationsledare i Europaparlamentet