– Herr talman! Kära minister, kära kommissionär, det är trevligt att se er här. Jag skulle vilja ta upp två saker inför Europeiska rådets toppmöte. Den ena punkten som jag vill ta upp gäller klimatfrågan. Jag tror att det är viktigt att gå in i de förhandlingarna med en strävan att den bästa lösningen på den frågan är en lösning som innebär att alla kommer med på ett gemensamt åtagande. Jag säger detta för att debatten ibland förs som om det handlade om att här i Europa eller i ett enskilt land utforma den bästa lösningen. Det räcker dock inte om vi inte kan få med Kina, Indien och en lång rad andra länder som i dag inte deltar i det gemensamma klimatpolitiska åtagandet. Det innebär att pragmatism och resultat måste gå före. En sådan lösning måste också bygga på att alla länder är beredda att göra ett åtagande. Det får inte vara så, att åtaganden och politiken i andra delar av världen bygger på fortsatta investeringar från Europa, utan de måste bygga på en sund ekonomi, en sund tillväxt och en sund utveckling av nya möjligheter – med hjälp från Europa och andra rika länder.Den andra punkten gäller de finansiella marknaderna. Jag tycker att det är viktigt att understryka att stabilitet på de finansiella marknaderna förutsätter mer än något annat det vi kallar stabil makroekonomi, dvs. stabila offentliga finanser. Det innebär att diskussionen om att komma ut ur de stora budgetunderskotten är långt viktigare än hur enskilda regleringar på den finansiella marknaden som sådan ser ut. Det är emellertid också så, att stabila finansiella marknader kräver att vi har en stabil tillväxt, stabila investeringar och en framväxt av nya jobb. Det betyder att när vi lagstiftar om de finansiella marknaderna måste det innebära bättre tillsyn, gränsöverskridande och insyn, men inte så mycket regleringar att investeringar och tillväxten sker i andra länder. Då hotar vi nämligen stabiliteten i vår egen ekonomi och i våra egna finansiella marknader.
Stabilitet förutsätter mindre underskott – inför Europeiska rådet
