Hoppa till innehåll

Fidel och Fredrik

[BILD1]Det är en vind från 1960-talet som når en när man tittar på det kubanska kommunistpartiets hemsida, varför man nu ska göra det, men om inte annat så ger det en bild av den regim som så många typ Lars Ohly fortfarande försöker relativisera och ursäkta. Fattigdom och förtryck blev resultatet där som på andra ställen. Kubaner har samma rätt till frihet och demokrati, och välfärd, som Lars Ohly har. Europas och EU måste nu bidra till framväxten av en alternativ demokratisk struktur som kan skapa stabilitet. Annars hotar en vitrysk utveckling eller en colombiansk.

På väg till Arlanda slår det mig hur mycket av dagens politik som formas av gårdagens föreställningar. Ohly försvarar sina gamla kamrater, med reservationen att de gick lite väl långt men ville väl. Andra spekulerar nu i hur diktaturen kommer att transformera sig in i en ny tid. Allt för få sätter fokus på kravet att kubaner, trots att de har levat i diktatur, har rätt till demokrati och inte har att anpassa sig till diktaturens fortsättning. FN kommer göra lite i denna fråga. USA kan inte. Men EU har som en av de största bidragsgivarna en möjlighet, och en skyldighet.

[BILD2]Från Arlanda flyger jag tillbaka till Strasbourg där jag tillsammans med andra svenskar i går kunde hälsa Fredrik Reinfeldt välkommen. I Europaparlamentet stiftas svenska lagar, därför att det bara är där det går att stifta de lagar och fatta de beslut som handlar om att möta gemensamma utmaningar. Där hör i allra högsta grad en svensk statsminister hemma. Det blev en dag som tydligt underströk kraven på utvidgning, fri handel, en reformerad budget och ett öppet Europa. Inför det svenska ordförandeskapet är det nu viktigt att driva de olika frågor som följer av detta, och då inte minst ta strid med det franska ordförandeskapet som mycket väl kan tänkas driva dessa frågor i en helt annan riktning. Kanske är det så att det svenska ordförandeskapets framgångar avgörs under det franska.