I dag röstade en mycket klar majoritet i Europaparlamentet för Litauens inträde i eurozonen, eller mer korrekt att Litauen antar euron som sin valuta. Det är ett stort och viktigt steg av flera skäl.
Det gör att Litauen nu är en ekonomi djupt förankrad i den moderna europeiska ekonomin. Inte bara så att man är en del av den inre marknaden utan också så att alla monetära och finansiella ramverk nu är direkt tillämpliga på Litauen samtidigt som litauisk ekonomi har nu får en stabilitet genom sin del i den gemensamma valutan.
Det bidrar till litauisk konkurrenskraft och det är samtidigt ett uttryck för att litauisk reformpolitik har fört landet både till finansiell stabilitet och ökad tillväxtförmåga. Litauen kommer att vara ett land lättare och tryggare att investera i samtidigt som det kommer vara svårare för mörkrets krafter i grannlandet att utöva ekonomiska och finansiella påtryckningar. Man har nu stöd i en mycket större ekonomis gemensamma ramverk och stabilitet.
Med Litauens inträde förändras ytterligare den ekonomiska geografin i vår del av Europa. Från Finland i norr till Tyskland i söder har vi nu euroländer med två undantag. Polen som är på väg in, med en stabil ekonomi som har kunnat ge tillväxt även under den ekonomiska krisens värsta år samt Danmark vars krona är knuten till euron. Sverige kommer om några år vara det enda landet kring Östersjön som inte har en ekonomi baserad på euron som valuta. Det kommer på lång och kort sikt att bli en nackdel. Redan i dag har vi sett hur den övervärderade svenska kronan har varit till hinder för svensk export.
Om några år blir det andra ekonomier som växer samman snabbare genom ökad handel och investeringar, i den del av Europa som redan nu formar ett av världens mer konkurrenskraftiga kluster. Euroregionen Östersjön är nämligen en stark ekonomi på grund av de avregleringar, reformer och budgetanpassningar som har gjorts och på grund av den stabilitet euron har gett dessa ansträngningar. Det finns skäl för en svensk debatt utifrån detta perspektiv.