Europas stål

[BILD1]Det intressanta med en lång rad av de olika fusionsaffärer över Europas gränser som har vållat debatt under det senaste året är att de överhuvudtaget blir aktuella, vilket är ett uttryck för att den inre marknaden och den europeiska konkurrenslagstiftningen har öppnat upp Europas ekonomier för varandra, samt att de faktiskt blir av trots politiskt motstånd av protektionistisk karaktär, vilket är ett uttryck för att lagstiftningen inte är tomma ord utan verklighet. Gradvis integreras därför den europeiska ekonomin i en utsträckning som lätt glöms bort när betraktare ser till trögheten i EU och osäkerheten om konstitutionellt fördrag.

Nu senast ser det ut att bli Mittals köp av Arcelor ut att bli verklighet. Det leder till att världens största ståltillverkare kommer att bli ännu större och med europeisk bas. Det är en strukturomvandling som tar sikte på att kunna möta den globala efterfrågan på stål, inte minst den kinesiska och det är en affär som kommer till trots att företagsledning och regeringar Frankrike, Belgien och Luxemburg försökte hindra. Men det blev inte företagets styrelse som verkade göra vad som helst för att förhindra ett uppköp utan aktieägarna som fällde avgörandet.

Det innebär ett nederlag för protektionism men också förutsättningar för en starkare europeisk ekonomi.